Det är nog det bästa sättet att beskriva gårdagens lite längre pass, fan va fort det gick. Första kilometern klockades på 4:30 och jag tänkte att klockan ballat ur. Men tydligen inte... 17,5 kilometer med 4:30 i snitt och jag tog knappt i. Visst jag måste erkänna att jag kanske låg på lite extra på slutet för att få snitt på 4:30, men 156 i snittpuls är hyggligt lugnt för mig. Extra kul med detta besked eftersom jag var så galet seg i fredags...
I morgon börjar träningen på riktigt :o)
(Löparvågen rullar vidare, stockholmsmaran är nog full i morgon och 50 tusen pers skall trängas i göteborgsvarvet, galet)
söndag 30 november 2008
måndag 24 november 2008
Snart slut på smekmånaden
Kan nu summera den näst sista veckan av min "uppstart". Mycket snö och härligheter. Totalt 5 mil blev det fördelat på 5 pass. Kändes alldeles lagom faktiskt.
På en helt annan not. Jag har tränat 16 dagar i följd nu, tack vare lite badminton och squash... Tråkigt nog blir det inget imorgon, inte ens cykel till jobbet eftersom Stockholm berikats med 20 cm snö. Dock alltid trist att bryta en svit...
På en helt annan not. Jag har tränat 16 dagar i följd nu, tack vare lite badminton och squash... Tråkigt nog blir det inget imorgon, inte ens cykel till jobbet eftersom Stockholm berikats med 20 cm snö. Dock alltid trist att bryta en svit...
torsdag 20 november 2008
Vi hade i alla fall tur med vädret
När det gäller löpning så här i vintertider rör det sig för det mesta om att vara ute och lunka samma tempo hela tiden. Inga pass där det känns som hjärtat skall hoppa ur bröskorgen eller där man får kämpa mot mjölsyra och yrsel, lite tist alltså. Då är det i alla fall tur att vädret kan göra det hela lite mer intressant...
Söndag: Blötsnö och lervälling som värsta novemberkåsan. Ordentligt nedkyld och lerig väl hemma, en varm dush i sådana lägen är himmelsk
Tisdag: Duggregn och storm, många arga människor på väg till jobbet, några lyckliga löpare också på väg till jobbet.
Onsdag: Mer snöfall, ett sånt där snöfall när allt blir tystare...
Torsdag: Magiskt sen-höst/tidigt vinterväder klart och kallt och det känns som man skulle kunna se hur långs som helst om jordern inte varit rund.
Söndag: Blötsnö och lervälling som värsta novemberkåsan. Ordentligt nedkyld och lerig väl hemma, en varm dush i sådana lägen är himmelsk
Tisdag: Duggregn och storm, många arga människor på väg till jobbet, några lyckliga löpare också på väg till jobbet.
Onsdag: Mer snöfall, ett sånt där snöfall när allt blir tystare...
Torsdag: Magiskt sen-höst/tidigt vinterväder klart och kallt och det känns som man skulle kunna se hur långs som helst om jordern inte varit rund.
torsdag 6 november 2008
Tjuvstart
As of today är det 200 dagar (ish) kvar till stockholm marathon kanske inte motiveart att börja träna igen men va fan. Fram tills förra lördagen hade jag inte sprungit på 5 veckor och det är en lång tid det. Tanken är nu att starta up lite lugnt för att slippa paja knän benhinnor osv som jag gjorde förra året.
Ca 4 veckor skall jag starta upp för att sedan träna mer strukturerat. Väldigt strukturerat för att vara exakt... Tror att struktru behövs när familjen växer i januari. Folk säger att man får både lite tid och lite sömn när detta händer, säkert sant. Men vi får se vad som händer helt enkelt. Hur som helst har jag tåtat ihop en program till maran, detta innehåller i sin nuvarande form 1919 kilometer med ett veckosnitt på ~66km fördelat på ca 7 pass i veckan. När jag läser dessa siffror verkar det helt klart som mycket. Dock vet jag att:
Det är knappt 8 kilometer till jobbet och dit skall man ju varje dag...
Programmet utgör taket för vad jag klarar av
Jag gjorde 3:13 och tränade ca 5 pass under Januari och Februari, totalt.
Hur som helst blir det en hel del trist träning framöver i tveksamma ljusförhållanden, lera, regn, blötsnö, is och frost... Man får troligen vara ensam i spåret i alla fall.
Ca 4 veckor skall jag starta upp för att sedan träna mer strukturerat. Väldigt strukturerat för att vara exakt... Tror att struktru behövs när familjen växer i januari. Folk säger att man får både lite tid och lite sömn när detta händer, säkert sant. Men vi får se vad som händer helt enkelt. Hur som helst har jag tåtat ihop en program till maran, detta innehåller i sin nuvarande form 1919 kilometer med ett veckosnitt på ~66km fördelat på ca 7 pass i veckan. När jag läser dessa siffror verkar det helt klart som mycket. Dock vet jag att:
Det är knappt 8 kilometer till jobbet och dit skall man ju varje dag...
Programmet utgör taket för vad jag klarar av
Jag gjorde 3:13 och tränade ca 5 pass under Januari och Februari, totalt.
Hur som helst blir det en hel del trist träning framöver i tveksamma ljusförhållanden, lera, regn, blötsnö, is och frost... Man får troligen vara ensam i spåret i alla fall.
söndag 12 oktober 2008
2009
I abstinensens spår är numer vintern och våren upplanerad. Principen kommer vara lång uppstart sedan ca 18 veckor av "riktig" träning. Lite inspiration tagen från Jack Daniels med att köra ett av två kvaliépass som långpass. Konstaterade att JD räknar med veckomängder på 8 mil, minst. Därför blir det lite anpassat gällande volym och hårdheten på långpassen.
Exempelvis var första långpasset formulerat i miles:
2m@4:50/km
6m@4:15/km
1m@3:58/km
5m@4:15/km
1m@3:58/km
1m@4:15/km
2m@4:50/km
Totalt 18 miles = 29 km varav 6,5 km lätt. Tjena... Visst det är "elit" programmet men det skall inte vara alltför långt från det jag kommer vilja köra.
Så vad blir det? Planen är maxveckor på 90 km och miniveckor på ca 60 km. Alla kilometer kommer fördelas på fler pass än tidigare, detta genom att springa dubbelpass mist en gång i veckan och köra färre idiotpass på 16 km varav 10 km kvalité... Enkelt!
Exempelvis var första långpasset formulerat i miles:
2m@4:50/km
6m@4:15/km
1m@3:58/km
5m@4:15/km
1m@3:58/km
1m@4:15/km
2m@4:50/km
Totalt 18 miles = 29 km varav 6,5 km lätt. Tjena... Visst det är "elit" programmet men det skall inte vara alltför långt från det jag kommer vilja köra.
Så vad blir det? Planen är maxveckor på 90 km och miniveckor på ca 60 km. Alla kilometer kommer fördelas på fler pass än tidigare, detta genom att springa dubbelpass mist en gång i veckan och köra färre idiotpass på 16 km varav 10 km kvalité... Enkelt!
torsdag 2 oktober 2008
Statistikfest
En av många anledningar man pysslar med löpning är all statistik man kan götta ner sig i. Här är ett litet axplock av siffror.
Dags nu att definiera målen för nästa säsong. Jag känner dock att detta blir en mycket grov skiss. Men i alla fall (i ordning "coolast först"):
Annat kul som man kanske skulle hitta på:
Fixar jag hälften är jag nöjd.
Tills dess: "The only way to define your limits is by going beyond them" -Arthur C. Clarke
- Total distans i år (ca): 1750 km (större delen av mars skadad, småskadad januari - februari) ändå ca 45km/vecka
- Antal träningspass: 151 (11,58 km/pass)
- Antal kvalitépass: 81 (varav 28 långpass)
- Fyra tävlingar
- Fem personliga rekord
- 5 km: 18:31 (19:32 -> -1:01)
- 10 km 39:28 (40:31 -> -1:03)
- Halvmarthon: 1:24:22 (1:26:23 -> -2:01)
- LL30: 2:13:35 (2:17:58 -> -4:23)
- Marathon: 3:13:01 (3:49:44 -> -36:43)
Dags nu att definiera målen för nästa säsong. Jag känner dock att detta blir en mycket grov skiss. Men i alla fall (i ordning "coolast först"):
- Marathon: 2:59:59 (dock nöjd med 3:09:50 på Sthlm eftersom det gör mig till snabbaste Karlberg på distansen all-times)
- LL30: 2:10 (helst en bit under, vore kul med topp 150)
- Halvmarathon: 1:20:00 (det blir en tuff nöt att knäcka, 3:49min/km, så PB räcker kanske gott)
- Mil: 38:00 (borde kunna gå snabbare men jag har ju aldrig tävlat på distansen)
Annat kul som man kanske skulle hitta på:
- Springa en ultra
- Tävla i triathlon
- Springa fler maror
Fixar jag hälften är jag nöjd.
Tills dess: "The only way to define your limits is by going beyond them" -Arthur C. Clarke
söndag 28 september 2008
2:13:35
Löpmässigt är detta det bästa jag gjort. Jag trodde faktiskt inte 100% på att jag skulle fixa medaljen, passen på slutet har inte direkt lovat stordåd... Väl ute i spåret igår kändes det rätt från första kilometern. Nu skall jag ta semester från löpningen i kanske 6 veckor, det har jag lovat...
onsdag 24 september 2008
Säsongen snart slut
Bara Lidingö kvar, på lördag. Ett pass mellan mig och avslutningen. Måste erkänna att det känns bra, har blivit ganska less på att springa och endast drivits av LL de sista veckorna. Så vill man ju inte ha det... Troligen blir det endast marginellt med löpning under oktober och november. Sen räknar jag med att vara sjukt sugen igen... Då blir det Stockholm under 3 timmar (det kan inte vara tropisk hetta varje år)
Vad gäller LL grubblar jag på hur tight det blir mot silvertiden och hur jag skulle känna om det inte gick. Jag är orolig helt enkelt. Men skall sanningen fram har jag tänkt mer på hur det kommer kännas att klara silvret.
På en helt annan not... Alla band/artister som släpper självbetittlade album se och lär:
This is a long drive for someone with nothing to think about
Building nothing out of something
Good news for people who like bad news
We where dead long before the ship even sank
Sad happy sucker
The fruit that ate itself
Lonesome crowded west
Everywhere And His Nasty Parlour Tricks
The Moon & Antarctica
Gruppen heter Modest Mouse, inget extra musikalsikt men helt ok. Men fan vilka albumtitlar...
Vad gäller LL grubblar jag på hur tight det blir mot silvertiden och hur jag skulle känna om det inte gick. Jag är orolig helt enkelt. Men skall sanningen fram har jag tänkt mer på hur det kommer kännas att klara silvret.
På en helt annan not... Alla band/artister som släpper självbetittlade album se och lär:
This is a long drive for someone with nothing to think about
Building nothing out of something
Good news for people who like bad news
We where dead long before the ship even sank
Sad happy sucker
The fruit that ate itself
Lonesome crowded west
Everywhere And His Nasty Parlour Tricks
The Moon & Antarctica
Gruppen heter Modest Mouse, inget extra musikalsikt men helt ok. Men fan vilka albumtitlar...
onsdag 17 september 2008
Spinning
Testade spinning igår. Låter som en drog om ni frågar mig. Dock brukar droger medföra en ett positivt rus i början, det gjorde inte spinning. Come on, sitta i ett ganska mörkt rum och cykla utan att komma någonstans. Ivrigt påhejad av en instruktör som inte verkade veta så mycket om träning och som lök på laxen tråkig mainstream musik som är bra att ta i till.
Jag gör en lista på vad som är dåligt med spinning (troligen övrig gruppträning också)
1: Allt beror på instruktören
2: Man är inomhus
3: Man fick ingen teknisk feeback. Hur många watt, vilken puls osv.
4: Inga klara direktiv, nu skall det vara hårt i x sekunder osv.
5: Dålig musik
Jag fattar inte att folk går på sånt här, är det så svårt att motivera sig att ta i? För mig är det enklare att motivera mig till att ta i om jag vet varför jag gör det och jag har kontroll på hur långt varje arbetspass skall vara.
Tips från coachen: skit i spinning och gymkort och köp en cykel och cykla till jobbet.
Jag gör en lista på vad som är dåligt med spinning (troligen övrig gruppträning också)
1: Allt beror på instruktören
2: Man är inomhus
3: Man fick ingen teknisk feeback. Hur många watt, vilken puls osv.
4: Inga klara direktiv, nu skall det vara hårt i x sekunder osv.
5: Dålig musik
Jag fattar inte att folk går på sånt här, är det så svårt att motivera sig att ta i? För mig är det enklare att motivera mig till att ta i om jag vet varför jag gör det och jag har kontroll på hur långt varje arbetspass skall vara.
Tips från coachen: skit i spinning och gymkort och köp en cykel och cykla till jobbet.
Irriterad
Jag är irriterad på en massa saker just nu. De mest har med finanskrisen att göra. Jag är
irriterad över att ingen i bestämmande position på L&B insåg vart man styrde sitt skepp. Jag är irriterad över ekonomijournalister som bara skriver strunt om att riksbanken inte borde höja räntan. Eller inte ens det, de bara hintar det. Är det så att alla dessa journalister sitter på dyra lån och har problem att hålla koll på utgifterna? Jag vet inte. Det jag vet är att riksbanken har ett väldigt enkelt uppdrag. -Håll inflationen i schack, ni har repo-räntan till er hjälp. Enkelt. Det kvittar alltså om inflationen är 4,1 eller 4,4% räntan skall upp ändå. Visst, man vill inte ta i så mycket att det drar igång samma kreditkris som i USA. Men det är ju egentligen inte deras problem. Om en räntenivå på säg 6% drar igång en kreditkris är det bankernas fel ingen annans. Jag vet att när vi skulle låna räknade vi med räntor upp mot 6% och det var viktigt för oss att ha lite marginal även här. Det var inget någon rådgivare tipsade oss om, dom kollade på dagens ränta (då ca 3,1%) och sedan +2%, dessutom räknade de med att alla jämkade. Det finns en massa "what if":s i den ekvationen. Ja, ja om nu världsekonomin överlever de närmaste månaderna kanske något bättre kommer ut på andra sidan. Tyvärr kommer inte tillräckligt med huvuden rulla utan fel personer kommer hela tiden drabbas. Tusentals individer kommer troligen sitta i en jobbig sits med lån som överskrider deras tillgångar för att någon nyexad backslick-pajas rådde dem att låna till topplånet. Visst det är individens fel, men det vidirga är att rådgivaren klarar sig utan en skråma. Dom får helt enkelt en skopa av mig här och ett fett minus på karmakontot.
irriterad över att ingen i bestämmande position på L&B insåg vart man styrde sitt skepp. Jag är irriterad över ekonomijournalister som bara skriver strunt om att riksbanken inte borde höja räntan. Eller inte ens det, de bara hintar det. Är det så att alla dessa journalister sitter på dyra lån och har problem att hålla koll på utgifterna? Jag vet inte. Det jag vet är att riksbanken har ett väldigt enkelt uppdrag. -Håll inflationen i schack, ni har repo-räntan till er hjälp. Enkelt. Det kvittar alltså om inflationen är 4,1 eller 4,4% räntan skall upp ändå. Visst, man vill inte ta i så mycket att det drar igång samma kreditkris som i USA. Men det är ju egentligen inte deras problem. Om en räntenivå på säg 6% drar igång en kreditkris är det bankernas fel ingen annans. Jag vet att när vi skulle låna räknade vi med räntor upp mot 6% och det var viktigt för oss att ha lite marginal även här. Det var inget någon rådgivare tipsade oss om, dom kollade på dagens ränta (då ca 3,1%) och sedan +2%, dessutom räknade de med att alla jämkade. Det finns en massa "what if":s i den ekvationen. Ja, ja om nu världsekonomin överlever de närmaste månaderna kanske något bättre kommer ut på andra sidan. Tyvärr kommer inte tillräckligt med huvuden rulla utan fel personer kommer hela tiden drabbas. Tusentals individer kommer troligen sitta i en jobbig sits med lån som överskrider deras tillgångar för att någon nyexad backslick-pajas rådde dem att låna till topplånet. Visst det är individens fel, men det vidirga är att rådgivaren klarar sig utan en skråma. Dom får helt enkelt en skopa av mig här och ett fett minus på karmakontot.
måndag 15 september 2008
Rekordjakt
September-oktober betyder bråda dagar för oss löparnördar. Tävlingar i praktiken varje helg och tävla bör man. Varför? Det är helt enkelt jävligt kul. Man får något att sikta på med träningen, man får uppleva masspsykos, man får gratis sportdryck, man får verkligen ta i, har man inte tävlat på distansen tidigare slår man persoligt rekord. Då känner man sig bättre än sveriges olympier. Bara fördelar alltså...
Appropå rekord, jag har ett ganska muntert facit så här långt.
Stockholm halvmarathon 3 PB:n samma dag.
Halvmarathon: 1:24:22
10 km: 39:28 (första milen)
5 km: 19:40 (första femman)
Bellmanstafetten:
5 km: 18:31.
Lidingöloppet, ännu okänt. Men kan trenden hålla i sig kan jag kanske nå under 2:15 här. Jag har dock räknat på saken och konstaterat att det blir tight. Troligen blir det en sekundstrid...
Appropå rekord, jag har ett ganska muntert facit så här långt.
Stockholm halvmarathon 3 PB:n samma dag.
Halvmarathon: 1:24:22
10 km: 39:28 (första milen)
5 km: 19:40 (första femman)
Bellmanstafetten:
5 km: 18:31.
Lidingöloppet, ännu okänt. Men kan trenden hålla i sig kan jag kanske nå under 2:15 här. Jag har dock räknat på saken och konstaterat att det blir tight. Troligen blir det en sekundstrid...
Löpning som folksport
Det kan knapp undgått någon att löpning är inne, till och med trendigt. Tredkännare tycker till. Dessutom körde svt en gammalt skönt inslag från 80-talet om jogging, det är dock stor skillnad mellan löparvågen nu och då. Då, spring snabbt. Nu, spring för att må bra. Detta syns inte minst på att en tid under 3 timmar på maran i våras räckte till en 217 plats medans 1983 räckte samma tid till en 1091 plats. Det är en helt galen skillnad. Troligen var vädret mer gynnsamt 1983, men herregud inte så mycket.
måndag 8 september 2008
StHM 2008
Trots att jag nyss antydde att halvmarathon var mesigt var det ju trots allt så att jag sprang en sådan i lördags. Nå, hur var det då? Var det bara som en kopp buljong när det finns oxfilé?
Först och främst, det var kul. Det är kul att springa tävling, det finns en gemenskap i det, en massa folk på olika nivå tävlar mot sig själv och gud vet vad. Alla verkar glada och förbluffande få bortförklarar dåliga resultat med annat än dålig träning. Även jag drogs med i denna allmänt muntra stämning. Jag hade innan loppet inga förhoppningar alls, och var ganska ljummet inställd på tanken att ge sig ut i ett monsunregn och kuta 1,5 timmar. Men iväg till start kom jag, hittade en byggnadsställning och byta om under. Fick kommentaren "och för dig kommer det gå undan idag eller?" av en medtävlare i det improviserade regnskyddet, det fick mig på gott humör. Plötsligt kändes det som en bra idé att springa och orosmolnen jag haft för mitt ömma knä skingrades något, så har det kännts förut och det har alltid gått bra. Joggade ner till start och kryssade mellan andra löpare som uppvärming. Väl där upplyste spekern, som jag tror var Anders Gärderud, om en hel massa ointressanta saker, som många också senare visade sig vara felaktiga. 10 minuter i en starfålla kan verkligen kännas långa. Ja, ja, även tråkiga saker tar slut och efter en eviget fick man börja röra på sig. I vanlig ordning hade en hel skog av långsamma löpare lyckats placera sig längst fram och var allmänt i vägen första 2 kilometrarna. Detta stör mig verkligen, inser man inte att de snabbaste i vår startgrupp troligen gör tider under 1:20?
Väl iväg fick man fokusera på att undvika att snava och inte fälla någon i onödan samt att springa försiktigt och snyggt. Alltid springa snyggt. Det visade sig att snygg-fart efter 3 km var några sekunder under 4:00/km. Gott. Kilometrarna flöt förbi en efter en i samma goda fart och jag sprang förbi folk hela tiden. Vid ca 8 km insåg jag att jag skulle springa milen under 40 för första gången och mös lite över detta faktum. Började då planera att bryta efter ca 12 km och kalla detta ett gott dagsverke. Lite ytterligare fundering gav lösningen: "Känn hur det känns vid tegelbacken". Hur som 10 k passerades på 39:28, stor marginal till 40 alltså. Började nu för första gången umgås med tanken att sätta PB, tegelbacken till slussen flög förbi, så när som en paus för att knyta skon. Hörde folk skratta när jag typ skrek "Karlberg din jävla amatör".
Förbi 15 k forstatt under 4.00/km, 59:17. Jag trodde dock att jag tappat fart. Det visade sig att jag gjorde kilometrarna på allt mer stumma ben. Det som gjorde att jag höll farten var faktument att vi var på söder (där stannar man fan inte). Dessutom känns det som en enda lång uppförsbacke från street till Götgatan. Kände dock hela tiden att PB:t skulle slås, även då jag för andra gången fick knyta skorna, denna gången utan egna kommentarer, men väl ett tillrop från publiken: "Du blir ju omsprungen för fan!" Tack för det söder. Kilometer 20 och 21 kan nog knappast kallas löpning, passerad av 8 pers sista km, i mål på 1:24:22, PB med ganska exakt 2 minuter. Speakern sa mitt namn på upploppet, han hade gott om tid :o)
Bäst: Tiden, framförallt ett kilometersnitt på 3:59!
Sämst: Man kan knyta skorna på lågstadiet, man glömmer det tydligen när man är 30.
Data
Oficiellt resultat
Först och främst, det var kul. Det är kul att springa tävling, det finns en gemenskap i det, en massa folk på olika nivå tävlar mot sig själv och gud vet vad. Alla verkar glada och förbluffande få bortförklarar dåliga resultat med annat än dålig träning. Även jag drogs med i denna allmänt muntra stämning. Jag hade innan loppet inga förhoppningar alls, och var ganska ljummet inställd på tanken att ge sig ut i ett monsunregn och kuta 1,5 timmar. Men iväg till start kom jag, hittade en byggnadsställning och byta om under. Fick kommentaren "och för dig kommer det gå undan idag eller?" av en medtävlare i det improviserade regnskyddet, det fick mig på gott humör. Plötsligt kändes det som en bra idé att springa och orosmolnen jag haft för mitt ömma knä skingrades något, så har det kännts förut och det har alltid gått bra. Joggade ner till start och kryssade mellan andra löpare som uppvärming. Väl där upplyste spekern, som jag tror var Anders Gärderud, om en hel massa ointressanta saker, som många också senare visade sig vara felaktiga. 10 minuter i en starfålla kan verkligen kännas långa. Ja, ja, även tråkiga saker tar slut och efter en eviget fick man börja röra på sig. I vanlig ordning hade en hel skog av långsamma löpare lyckats placera sig längst fram och var allmänt i vägen första 2 kilometrarna. Detta stör mig verkligen, inser man inte att de snabbaste i vår startgrupp troligen gör tider under 1:20?
Väl iväg fick man fokusera på att undvika att snava och inte fälla någon i onödan samt att springa försiktigt och snyggt. Alltid springa snyggt. Det visade sig att snygg-fart efter 3 km var några sekunder under 4:00/km. Gott. Kilometrarna flöt förbi en efter en i samma goda fart och jag sprang förbi folk hela tiden. Vid ca 8 km insåg jag att jag skulle springa milen under 40 för första gången och mös lite över detta faktum. Började då planera att bryta efter ca 12 km och kalla detta ett gott dagsverke. Lite ytterligare fundering gav lösningen: "Känn hur det känns vid tegelbacken". Hur som 10 k passerades på 39:28, stor marginal till 40 alltså. Började nu för första gången umgås med tanken att sätta PB, tegelbacken till slussen flög förbi, så när som en paus för att knyta skon. Hörde folk skratta när jag typ skrek "Karlberg din jävla amatör".
Förbi 15 k forstatt under 4.00/km, 59:17. Jag trodde dock att jag tappat fart. Det visade sig att jag gjorde kilometrarna på allt mer stumma ben. Det som gjorde att jag höll farten var faktument att vi var på söder (där stannar man fan inte). Dessutom känns det som en enda lång uppförsbacke från street till Götgatan. Kände dock hela tiden att PB:t skulle slås, även då jag för andra gången fick knyta skorna, denna gången utan egna kommentarer, men väl ett tillrop från publiken: "Du blir ju omsprungen för fan!" Tack för det söder. Kilometer 20 och 21 kan nog knappast kallas löpning, passerad av 8 pers sista km, i mål på 1:24:22, PB med ganska exakt 2 minuter. Speakern sa mitt namn på upploppet, han hade gott om tid :o)
Bäst: Tiden, framförallt ett kilometersnitt på 3:59!
Sämst: Man kan knyta skorna på lågstadiet, man glömmer det tydligen när man är 30.
Data
Oficiellt resultat
Halva distansen
Läste en kommentar om Stockholm halvmarathon, att det inte skulle kunna jämföras med den fulla distansen. Detta är sant, distansen saknar lidelsen, passionen, lyckan, depressionen, smärtan. MEN den har något annat, det är långdistans, fast med fart. Det är liksom bara damma på allt man har och hoppas att det håller, det är kul.
Att jämföra med marathon med halvan är dock inte rättvist, för mig är det inte ens samma idrott. En marathon är urmodern och måttstocken halvmarathon är just som namnet antyder, bara hälften, men det är en rolig hälft, ingen ångest, inget "aldrig någonin mer" ingen smärta. Men är det inte just dessa delar som lockar, osäkerheten om man verkligen klarar det, om det finns någon vägg, koncentrationen som krävs för att hålla rätt fart och den destillerade lycka som väntar vid mål.
Så jag erkänner, jag är en marathonlöpare.
Att jämföra med marathon med halvan är dock inte rättvist, för mig är det inte ens samma idrott. En marathon är urmodern och måttstocken halvmarathon är just som namnet antyder, bara hälften, men det är en rolig hälft, ingen ångest, inget "aldrig någonin mer" ingen smärta. Men är det inte just dessa delar som lockar, osäkerheten om man verkligen klarar det, om det finns någon vägg, koncentrationen som krävs för att hålla rätt fart och den destillerade lycka som väntar vid mål.
Så jag erkänner, jag är en marathonlöpare.
söndag 7 september 2008
Barnblogg
Eftersom det numer är officiellt att mina gener skall överleva minst en generation till kanske man skall överväga att skapa en "barn-blogg". Fast med närmare eftertanke, vad skall man med det till... Vi får se när väl storken har flugit förbi helt enkelt. Det känns dock spontant som att när väl detta händer kommer det mesta av tiden kommer tas upp av detta och bloggande i största allmänhet kommer få stryka på foten. Den som lever får se.
Hur som helst här kommer en barn-post.
Vi har varit på ultraljud. Det var helt sjukt, något levde i Lindas mage. Det rörde sig, det hade fingrar, fötter, hjärta, hjärna, lungor, armar ben och allt annat som en människa har. Det viktiga var och att den levde och verkade ha det bra i magen.
Hur som helst här kommer en barn-post.
Vi har varit på ultraljud. Det var helt sjukt, något levde i Lindas mage. Det rörde sig, det hade fingrar, fötter, hjärta, hjärna, lungor, armar ben och allt annat som en människa har. Det viktiga var och att den levde och verkade ha det bra i magen.
Efter semester
Det var ett tag sen jag kladdade något här men jag skyller på semester och annat, återinskolning på jobbet osv.
Men mycket har hänt, här är en kort resumé
* Jag skall bli pappa, det har jag vetat länge men inte riktigt officiellt förrens nu
* Vi har varit på en massa bröllop
* Jag har tränat (å fan)
* Jag har tagit ofrivillig vila en vecka
* Köpt en iPhone, och ja, det är världens coolaste pryl
Sen en massa annat också...
Men mycket har hänt, här är en kort resumé
* Jag skall bli pappa, det har jag vetat länge men inte riktigt officiellt förrens nu
* Vi har varit på en massa bröllop
* Jag har tränat (å fan)
* Jag har tagit ofrivillig vila en vecka
* Köpt en iPhone, och ja, det är världens coolaste pryl
Sen en massa annat också...
torsdag 7 augusti 2008
Stockholms everest
Eller åtminstone Nackas, är som bekant(?) Hammarbybacken...
Det kanske inte är ett "riktigt" berg som uppkommit av att två kontineter krockat utan en stor hög schaktmassor och sopor, men det är utrustat med skidlift. Ovsett är det riktigt jobbigt att springa uppför, något jag gjorde flera gånger under lunchen idag. Jag vet inte exakt träningseffekten av denna akrivitet men jag kan konstatera att jag inte var ensam om denna syssla. Tre personer utrustade med stavar, tror det kan rört sig om längdåkare, gjorde som jag och remmade upp och ser, samt en person som nöjde sig med en promenad till toppen. Hur som helst, alltid kul att springa upp på en topp, känns lite som Rocky III.
tisdag 5 augusti 2008
Glädjebesked
Tröskelträning idag i regnet, blött, blåsigt och alldeles fantastiskt. Jag kan nästan drista mig till att bedöma dagens aktiviteter som "bästa träningen någonsin", bräcker till och med ett tempopass förra sommaren där jag enligt klockan gick under 40 minuter på milen för första gången. Vad var det som var så fantastiskt då och varför?
Jag sprang 3x3000 i tröskelfart med 500m joggvila. Jag valde att gå mer på känslan "comfortably hard" (jävligt abstrakt) än på faktisk fart och puls. Farten visade sig vara 3:50 och det är bra det. Hade inga problem att hålla farten hela vägen. Går man på VDOT värdet för denna tröskelfart hamnar man på VDOT 57. För den oinvigde betyder det en marathon på 2:50:00, detta kanske är lite väl optimistiskt men ändå... Känns som att jag skulle tyckt det gått på tok för långsamt med min teoretiska tröskelfart (4:00).
Varför gick det då så bra? Främst två skäl ser jag, 1 vädret, 2 dagsform. Skit samma, jag kan konstatera att de VDOT värden jag har från maran (49) och från halvmara (53) är för låga. Min gissning är att jag har 54-55, eftersom jag är feg blir antagandet att jag har 54....
Hur som helst jag är värd att köra en blid på Stewie med dagens inlägg :o)
Siffror:
1: 3:55, 3:52, 3:51
2: 3:51, 3:51, 3:47
3: 3:47, 3:52, 3:48
Bevis
Jag sprang 3x3000 i tröskelfart med 500m joggvila. Jag valde att gå mer på känslan "comfortably hard" (jävligt abstrakt) än på faktisk fart och puls. Farten visade sig vara 3:50 och det är bra det. Hade inga problem att hålla farten hela vägen. Går man på VDOT värdet för denna tröskelfart hamnar man på VDOT 57. För den oinvigde betyder det en marathon på 2:50:00, detta kanske är lite väl optimistiskt men ändå... Känns som att jag skulle tyckt det gått på tok för långsamt med min teoretiska tröskelfart (4:00).
Varför gick det då så bra? Främst två skäl ser jag, 1 vädret, 2 dagsform. Skit samma, jag kan konstatera att de VDOT värden jag har från maran (49) och från halvmara (53) är för låga. Min gissning är att jag har 54-55, eftersom jag är feg blir antagandet att jag har 54....
Hur som helst jag är värd att köra en blid på Stewie med dagens inlägg :o)
Siffror:
1: 3:55, 3:52, 3:51
2: 3:51, 3:51, 3:47
3: 3:47, 3:52, 3:48
Bevis
måndag 4 augusti 2008
Sista veckan
Innan semester, hurra. Det verkar ju dock som ett lågtryck kommer hålla Sverige i ett järngrepp under i alla fall denna vecka. Får hoppas på lite bättring till senare. Inte för att jag är en soldyrkare, men regn hela tiden är inget vidare.
Skall inleda semestern med en tur till Skåne och bröllop (andra på lika många helger).
Träningen då? Förra veckan var relativt lugn, vilket kanske var tur eftersom vädret varit rätt och slätt uselt för löpning, varmt, fuktigt, tryckande. Man känner sig som en urvriden skurtrasa efter 20 minuter... Inte optimalt. Totalt ca 50 km.
Skall inleda semestern med en tur till Skåne och bröllop (andra på lika många helger).
Träningen då? Förra veckan var relativt lugn, vilket kanske var tur eftersom vädret varit rätt och slätt uselt för löpning, varmt, fuktigt, tryckande. Man känner sig som en urvriden skurtrasa efter 20 minuter... Inte optimalt. Totalt ca 50 km.
tisdag 29 juli 2008
Helg som liknar semester
Det är inte så många dagar kvar tills jag har semester. Det börjar kännas att jag faktiskt längtar lite till detta, mycket beroende på att jag har en hel del måsten som skall vara avklarade tills dess... Skönt att träningen går som på räls så jag slipper gnagas av det. Exempel på detta. Förresten, lyckades pressa in 7 mil jämt förra veckan, varav två blytunga fartpass och ett långpass i galen värme. Nöjd med detta.
Appropå semester, helgen som gick var lite som semester. Svårt att sätta fingret på vad det var, tror att det hade att göra med att jag umgicks med folk som var i fullt "semester-mode". Soft.
Appropå semester, helgen som gick var lite som semester. Svårt att sätta fingret på vad det var, tror att det hade att göra med att jag umgicks med folk som var i fullt "semester-mode". Soft.
söndag 27 juli 2008
Ökenvandring
Jag sprang idag, det var varmt idag, dryga 30 grader tror jag... För den som inte har gjort det kan jag upplysa om att det är jobbigt på en helt annan nivå, man känner sig lite som en fisk på land eftersom man tappar så mycket vätska. Mina tankar går därför till de som springer dom riktigt tuffa loppen Marathon de Sables och Badwater.
Det hela sätter lite perspektiv på saker och ting, Badwater; banrekord knappt 23 timmar (2007, ett svalt år sägs det). Spelar mindre roll, 135 miles genom death valley, över 3 bergspass uppåt 52 grader i luften, att folk överlever är en gåta... Det sjukaste, eller coolaste, alla tävlar på lika villkor, man som kvinna. Årets topp 10 såg ut så här; man, man, kvinna, man, kvinna, man, kvinna, kvinna, kvinna, man... Dessutom Pam Reed har vunnit hela rasket 2 år i rad (2002-2003), dessutom 5:a i år (47 år gammal)
Ja ja, här är mitt bidrag till lång löpning i värme: Stockholm 30 grader, 26,5 km... känns tufft eller?
Del 1, Del 2
Det hela sätter lite perspektiv på saker och ting, Badwater; banrekord knappt 23 timmar (2007, ett svalt år sägs det). Spelar mindre roll, 135 miles genom death valley, över 3 bergspass uppåt 52 grader i luften, att folk överlever är en gåta... Det sjukaste, eller coolaste, alla tävlar på lika villkor, man som kvinna. Årets topp 10 såg ut så här; man, man, kvinna, man, kvinna, man, kvinna, kvinna, kvinna, man... Dessutom Pam Reed har vunnit hela rasket 2 år i rad (2002-2003), dessutom 5:a i år (47 år gammal)
Ja ja, här är mitt bidrag till lång löpning i värme: Stockholm 30 grader, 26,5 km... känns tufft eller?
Del 1, Del 2
Svennar vs blattar
Var ute och firade en kollega igår, han fyllde 27, inget märkvärdigt med det. Det som däremot är märkvärdigt är att han har ett jobb, ett riktigt jobb, ett sådant han är utbildad till. Det är väl inget konstigt i det kan man tycka. Det som gör det så "konstigt" är att han är iranier...
Jag tänkte i min enfald att detta inte skulle påverka situationen nämnvärt eftersom vi lever i ett relativt öppet samhälle och allt det där. Det har dock kastats ikull nu, igår fick jag nämligen reda på att en nyexaminerad iranier tydligen behöver söka drygt 450 jobb innan någon nappar. Detta i begynnande högkonjuktur... 450 ansökningar, smaka på den siffran. Allt för man har den dåliga smaken att välja fel föräldrar. Fy satan va man skäms för att var svensk i såna lägen. Man skäms för den skenheliga fasaden, för sverigedemokraterna, för folk som inleder meningar med "jag är ju inte rasist men..." samt för en själv. Vem hade du själv kallat på intervju, Daniel eller Djavad?
Denna svenne lovar i alla fall bättring...
Jag tänkte i min enfald att detta inte skulle påverka situationen nämnvärt eftersom vi lever i ett relativt öppet samhälle och allt det där. Det har dock kastats ikull nu, igår fick jag nämligen reda på att en nyexaminerad iranier tydligen behöver söka drygt 450 jobb innan någon nappar. Detta i begynnande högkonjuktur... 450 ansökningar, smaka på den siffran. Allt för man har den dåliga smaken att välja fel föräldrar. Fy satan va man skäms för att var svensk i såna lägen. Man skäms för den skenheliga fasaden, för sverigedemokraterna, för folk som inleder meningar med "jag är ju inte rasist men..." samt för en själv. Vem hade du själv kallat på intervju, Daniel eller Djavad?
Denna svenne lovar i alla fall bättring...
tisdag 22 juli 2008
Psyke
Att Anders(?) Eklund är sjuk i huvudet är inga nyheter men vad säger man om personer som frivilligt ger sig på 4x2000m intervall. Oklart.
För dig som inte sprungit intervall och kanske funderar på att börja springa lite mer passa dig noga för intervall, det är helt enkelt jobbigt på en helt annan nivå. Men å andra sidan det är jävligt gött när det går bra och det gjorde det för mig idag, så nu sitter jag och myser lite för mig själv. Here it goes:
Intervall 4x2000m
1: 3:47 + 3:35 = 7:22
2: 3:45 + 3:37 = 7:22
3: 3:46 + 3:42 = 7:28
4: 3:54 + 3:53 = 7:47
Avg: 7:29.75
Man ser ju att jag var rejält stum sista intervallen, dessutom var det rak motvind. MEN kollar man på snittet ser man att jag är under 3:45, knappt, men lik förbannar under. 3:40 here i come. Vilan var 1:45 förresten.
All data: Intervall
För dig som inte sprungit intervall och kanske funderar på att börja springa lite mer passa dig noga för intervall, det är helt enkelt jobbigt på en helt annan nivå. Men å andra sidan det är jävligt gött när det går bra och det gjorde det för mig idag, så nu sitter jag och myser lite för mig själv. Here it goes:
Intervall 4x2000m
1: 3:47 + 3:35 = 7:22
2: 3:45 + 3:37 = 7:22
3: 3:46 + 3:42 = 7:28
4: 3:54 + 3:53 = 7:47
Avg: 7:29.75
Man ser ju att jag var rejält stum sista intervallen, dessutom var det rak motvind. MEN kollar man på snittet ser man att jag är under 3:45, knappt, men lik förbannar under. 3:40 here i come. Vilan var 1:45 förresten.
All data: Intervall
söndag 20 juli 2008
Antioxidanter och mängdvecka
Dags att summera en vecka som avslutades på bästa sätt. Spontan middag med Matte som hade den goda smaken att ta med en nyimporterad amarone. Dessutom hade min underbara fru lagat blåbärspaj (egentligen igår men då var vi för mätta). Blåbärspaj är ju helt klart den bästa sortens paj... Kanske inte låter så nyttigt, men tänk på alla anitoxidanter :o)
Dagen var också genomgående bra, en lyckad cykelreparation en kompisglass på "Glass" och ett långpass runt brunnsviken och kaknäs. Det senare var det lite för bra väder för, hade ganska duktig vätskebrist när jag kom hem. Det märktes helt enkelt att det var dryga 25 och strålande sol.
En rolig detalj när jag kom och pustar ut vid porten, ägaren till pizzerian i huset kollar förbryllat på mig:
"Du har varit borta 2 timmar, du har väl inte sprungit hela tiden?"
"Jo det har jag"
"Utan paus?"
"Stämmer bra"
"Är inte det jobbigt"
"Jo, mest för att man blir törstig"
Skakar på huvudet
Veckan i siffor:
Tisdag, Intervall 8x1000+2,5km+2k
Onsdag, Lätt distans 10,9
Fredag, Snabbdistans 9,8km +0,8km +2,5km
Lördag, Lätt distans 8,9km
Söndag, Långpass 24,5km
Summa summarum 69 km
Feel the goodness
Dagen var också genomgående bra, en lyckad cykelreparation en kompisglass på "Glass" och ett långpass runt brunnsviken och kaknäs. Det senare var det lite för bra väder för, hade ganska duktig vätskebrist när jag kom hem. Det märktes helt enkelt att det var dryga 25 och strålande sol.
En rolig detalj när jag kom och pustar ut vid porten, ägaren till pizzerian i huset kollar förbryllat på mig:
"Du har varit borta 2 timmar, du har väl inte sprungit hela tiden?"
"Jo det har jag"
"Utan paus?"
"Stämmer bra"
"Är inte det jobbigt"
"Jo, mest för att man blir törstig"
Skakar på huvudet
Veckan i siffor:
Tisdag, Intervall 8x1000+2,5km+2k
Onsdag, Lätt distans 10,9
Fredag, Snabbdistans 9,8km +0,8km +2,5km
Lördag, Lätt distans 8,9km
Söndag, Långpass 24,5km
Summa summarum 69 km
fredag 18 juli 2008
Ursvik
Sprang något som kan liknas med tävling idag. Var dock mest som ett formtest. Det hela avgjordes i alla fall på ursviks 10-km spår.
Eter tips om att gå ut relativt lungt, startade jag ca 10s för fort första kilometern och var ganska trött redan vid 3 km. Gick lite bättre fram till 7 då jag avancerat från 4:e till 2:a plats. Under km 8, som var lätt, blev jag upphunnen igen och då vid 8 km skylten, håll. Surt, fick stanna i nästan minuten innan jag kunde fortsätta i lägre fart än tidigare. Imål som fyra på 40:38.
Hur som helst kul var det, men jag har en känsla av att 16 km cykel inte är optimal uppladdning... Tror det var energibrist som orsakade hållen. Data
Eter tips om att gå ut relativt lungt, startade jag ca 10s för fort första kilometern och var ganska trött redan vid 3 km. Gick lite bättre fram till 7 då jag avancerat från 4:e till 2:a plats. Under km 8, som var lätt, blev jag upphunnen igen och då vid 8 km skylten, håll. Surt, fick stanna i nästan minuten innan jag kunde fortsätta i lägre fart än tidigare. Imål som fyra på 40:38.
Hur som helst kul var det, men jag har en känsla av att 16 km cykel inte är optimal uppladdning... Tror det var energibrist som orsakade hållen. Data
torsdag 17 juli 2008
Iron Maiden
Iron Maiden hade konsert på stadion igår när jag sprang förbi... No offense, men dom suger. Jag fattar att dom fortfarande kan dra folk...
Jag fattar dragningskragten när det var nytt och fräsht, då förädrar oroade sig över sina barns "hemska musik" och när det i debattprogram ojades om satanism osv. Alla ungar vill ju vara rebeller någon gång och Maiden och andra gav säkert uttryck för detta. Men 2008, hur hårt känns det med 50-åriga gubbar som spelar låtar från 80-talet... Äh, vad vet jag dom kanske har släppt en ny platta och bara är kring 40, hursomhelst jag hoppas mina idoler åldras med värdighet.
Skönt att bara kunna springa förbi och låta det bero...
Jag fattar dragningskragten när det var nytt och fräsht, då förädrar oroade sig över sina barns "hemska musik" och när det i debattprogram ojades om satanism osv. Alla ungar vill ju vara rebeller någon gång och Maiden och andra gav säkert uttryck för detta. Men 2008, hur hårt känns det med 50-åriga gubbar som spelar låtar från 80-talet... Äh, vad vet jag dom kanske har släppt en ny platta och bara är kring 40, hursomhelst jag hoppas mina idoler åldras med värdighet.
Skönt att bara kunna springa förbi och låta det bero...
tisdag 15 juli 2008
Konstig smak i munnen
Så var det här med tisdagar, alltid lika jobbiga. Måste bero på att jag för det mesta känner mig jävligt sugen på just tisdagar, troligen eftersom det var en vecka sedan förra gången. 8x1000 var i alla fall planen för dagen, i vanlig ordning började på något snabbt. Något för snabbt betyder i mitt fall på tok för snabbt, efter två repetitioner hade jag ganska gott om syra i benen, då började också jag få en mystisk smak i munnen. Blodsmak (som inte är blod utan järn) har jag haft förut, men denna var annorlunda, svår att beskriva. Hur som helst trögare och trögare blev det, sista 4 repetitionerna gick faktiskt mest på vilja. Nu kanske det låter som det gick kass, men jag har en smygande känsla att jag aldrig gjort så här bra tider på tusingar, skulle jag gått ut lugnare skulle nog ett snitt på 3:40 varit möjligt.
Förresten, bilden föreställer en mjölksyremolekyl, jag tror höga halter av den rackaren i blodet ger precis den smak jag hade i munnen idag.
Data: 8x1000, 80s ståvila. 3:34, 3:31, 3:40, 3:45, 3:50, 3:56, 3:52, 3:50 -> Snitt 3:44.75
Ännu mer data: uppävrmning, intervall, nerjogg
Förresten, bilden föreställer en mjölksyremolekyl, jag tror höga halter av den rackaren i blodet ger precis den smak jag hade i munnen idag.
Data: 8x1000, 80s ståvila. 3:34, 3:31, 3:40, 3:45, 3:50, 3:56, 3:52, 3:50 -> Snitt 3:44.75
Ännu mer data: uppävrmning, intervall, nerjogg
söndag 13 juli 2008
Livet på landet
Jag har under helgen försökt förtränga allt vad jobb och styrelsearbete heter. Detta med blandat resultat tack vara mobiltelefoner... Jag börjar tycka att det maffiga styrelsearvodet om nästan 1500 spänn/år känns lite klent.
Allt detta gjorde att jag började lite aggressivt på lördagens långpass som därför urartade i ett riktigt kämpa-pass istället för ett harmoniserade meditationspass genom roslagens vackra "kulturbygd". Det blev också extra spännande av att jag glömt vätskebältet i stan och fick klara mig på en blå powerade... Roslagen.
Idag lyckades jag hålla vreden och frustrationen i schack och lyckades springa en riktigt lugn Kortis
Summerar man veckan, och bortser från allt som inte har med löpning att göra, kan man konstatera att den var kanon. 63 km varav två pass som kändes riktigt bra, det i onsdags och det i torsdags
Allt detta gjorde att jag började lite aggressivt på lördagens långpass som därför urartade i ett riktigt kämpa-pass istället för ett harmoniserade meditationspass genom roslagens vackra "kulturbygd". Det blev också extra spännande av att jag glömt vätskebältet i stan och fick klara mig på en blå powerade... Roslagen.
Idag lyckades jag hålla vreden och frustrationen i schack och lyckades springa en riktigt lugn Kortis
Summerar man veckan, och bortser från allt som inte har med löpning att göra, kan man konstatera att den var kanon. 63 km varav två pass som kändes riktigt bra, det i onsdags och det i torsdags
torsdag 10 juli 2008
Soppa
Det är en jävla soppa på jobbet. Massor med saker som skall göras, mail kommer från alla håll och kanter, leveranstider skall hållas, folk skall informeras. Ibland önskar man att man att man hade en assistent eller ett lättare jobb. Som lök på laxen är det en riktig jävla soppa i bostadsrätts-styrelsen också. Ett ärende som formligen exploderat lagom till att alla ledarmöter utom jag drog på semester. Det som är positivt är att det är väldigt lärorikt... Äh vem fan försker jag lura det suger, däremot börjar jag se slutet.Därför extra skönt att komma ut och springa idag ännu bättre var att det gick riktigt bra, den goda tendensen från igår håller i sig. Eller så är det bara så mycket enklare att springa flackt. 5,5 km fartlek dammades av idag och det sanna styrkebeskedet kom kilometer 7 som gick på 3:41, mycket bra! Övriga kilometer innehöll minst 200m jogg varför kilometertider på 4:13, 4:16 inte heller gör bort sig.
Data
Skall till landet i helgen, kanske blir som en mini-semester... Man skulle kanske skulle kunna använda formuleringar som "ladda batterierna", "rensa sinnet" eller någon annan skitnödig floskel...
onsdag 9 juli 2008
Snabba skor
Så snabba ser mina tävlingsskor, förlåt racingskor, ut. Helt enkelt sjukt snabba. Det bästa är att dom springer helt av sig själva, visade sig idag om inte annat då jag snittade 4:36 hem från syrran, utan nämnvärd ansträngning... Det bästa är att jag inte ljuger, BEVIS! Faktum är att det är sjukt soft att springa i dessa eftersom de inte väger någonting och sitter som limmade på foten. Det är dock lite mer påfrestande för leder och muskler.Sprang ett kuperat fartlek pass igår också, med de vanliga skorna, kanske därför det gick långsammare :o) Det passet trillar lätt in i facket "helt vansinnigt jobbigt" men ändå kul och inte alls lika plågsamt som förra veckan. Det enda jobbiga var att det kändes som att hjärtat skulle hoppa ur bröstkorgen samt att benen skulle lossna. Men det får man ta. Data
söndag 6 juli 2008
Veckan som gått
Har haft mycket med det mesta den gångna veckan. Mycket på jobbet, mycket efter jobbet många pass efter jobbet. Rolig och upptagen helg. Eller så är det bara så att hela jag har gått in i sommarläge men världen runt omkring fortsätter som vanligt.
Träningsmässigt har jag introducerat löpning på framfoten, någon eller några kilometer vissa pass. Expertisen säger att detta är bra och jag är böjd att hålla med. Varför? Man utnyttjar dämpningen i kroppen istället för skon och man blir lite snabbare, framförallt nedför har jag märkt. Det är väldigt jobbigt för vaderna dock...
Siffror:
Måndag
Onsdag
Torsdag (3 km på tå)
Lördag
Söndag (1 km på tå)
56 km, inte så illa för en vilovecka. Höjdpunkten var lördagen genom Judarn, klev nästan på en huggorm och kom riktigt nära en ekorre. Direkt efter varandra.
Bra: Jag var ganska snabb under "tå" kilometrarna och långpasset.
Dåligt: Onsdagspasset då jag trodde jag skulle dö samt att jag skulle haft sportdryck på långpasset.
Träningsmässigt har jag introducerat löpning på framfoten, någon eller några kilometer vissa pass. Expertisen säger att detta är bra och jag är böjd att hålla med. Varför? Man utnyttjar dämpningen i kroppen istället för skon och man blir lite snabbare, framförallt nedför har jag märkt. Det är väldigt jobbigt för vaderna dock...
Siffror:
Måndag
Onsdag
Torsdag (3 km på tå)
Lördag
Söndag (1 km på tå)
56 km, inte så illa för en vilovecka. Höjdpunkten var lördagen genom Judarn, klev nästan på en huggorm och kom riktigt nära en ekorre. Direkt efter varandra.
Bra: Jag var ganska snabb under "tå" kilometrarna och långpasset.
Dåligt: Onsdagspasset då jag trodde jag skulle dö samt att jag skulle haft sportdryck på långpasset.
onsdag 2 juli 2008
På gränsen till tortyr
Jag vet verkligen vad som varit fel idag. Jag var helt slut när jag kom till jobbet, jag var helt slut när jag kom hem från jobbet. Tror att jag svettades en liter på vägen hem och fick sitta 10 minuter på balkongen innan jag förmådde mig att dra på skorna och ge mig ut för lite träning. Trött och seg under uppjoggen har jag varit tidigare men efter planerade 3,5 kilometrarna var jag tvungen att stanna och stretcha lite, mest för att det kändes som jag skulle svimma. Jag hade planerat att springa 5 kilometer fartlek i Lill-Jan och det gjorde jag, men det tog emot från första steget. Av och till kändes det så illa att jag bara ville lägga mig platt mitt i spåret och inte röra en muskel. Hoppas verkligen att passet gav något för det var verkligen plågsamt. Nu så här tre timmar efter är jag fortfarande yr och extremt törstig...
Klart topp 5 av jobbigaste passen någonsin
Det kanske var vädret, några på jobbet hade trots allt upplevt sina cykel-pendlar-turer som ovanligt sega...
Klart topp 5 av jobbigaste passen någonsin
Det kanske var vädret, några på jobbet hade trots allt upplevt sina cykel-pendlar-turer som ovanligt sega...
måndag 30 juni 2008
EM-final
Rätt lag vann och alla var glada? Jag hade i alla fall blivit upprörd om Tyskarna kvitterat eftersom spanjackerna verkligen spelade ut hela registret...
Tränade gjorde jag denna vecka igen efter förkylningen förra veckan. Skulle varit ute i går också men var helt enkelt inte sugen, får bli idag istället.
Måndag
Tisdag
Torsdag
Lördag
Ang lördagen. Ökade farten lite över västerbron och höll ca 4:30 utmed norr mälarstrand, då dyker en snubbe upp med något högre fart, han på gångvägen jag på cykelbanan. Detta är ju inget jag tolererar och ökar farten till ca 4:00, han ökar också och springer om mig 300 m innan stadshuset jag ökar ännu mer, han ökar ännu mer. Förbi stadshuset går det i 3:30-3:40. Han viker av innan järnvägen och jag får se mig slagen. Jag får trösta mig med att jag hade 18 km i benen när bataljen började. Men djävligt kul med spontan tävling... Mer sånt!
Nästa gång någon springer om DIG, tävla!
Tränade gjorde jag denna vecka igen efter förkylningen förra veckan. Skulle varit ute i går också men var helt enkelt inte sugen, får bli idag istället.
Måndag
Tisdag
Torsdag
Lördag
Ang lördagen. Ökade farten lite över västerbron och höll ca 4:30 utmed norr mälarstrand, då dyker en snubbe upp med något högre fart, han på gångvägen jag på cykelbanan. Detta är ju inget jag tolererar och ökar farten till ca 4:00, han ökar också och springer om mig 300 m innan stadshuset jag ökar ännu mer, han ökar ännu mer. Förbi stadshuset går det i 3:30-3:40. Han viker av innan järnvägen och jag får se mig slagen. Jag får trösta mig med att jag hade 18 km i benen när bataljen började. Men djävligt kul med spontan tävling... Mer sånt!
Nästa gång någon springer om DIG, tävla!
torsdag 26 juni 2008
Backar
Som vanligt var jag lagom sen hem från jobbet samt hade lyckats lova att jag skulle laga middag, stressigt. Väl hemkommen bytte jag bara skor och gav mig iväg mot hagaparken för ett uppfriskande backpass. Vid koppartälten finns en backe som lämpar sig mycket väl för detta ändamål, det fina med den är att man kan ta den från två håll, flack och lång eller brantare och kortare. Idag blev det en blandning. 5 km i backen nästan 11 km totalt får räknas som godkänt.
Sedan bänkad framför fotbollen. Jag trodde på förhand stenhårt på ryssarna, oklart varför, men efter inledningen på andra var det aldrig något snack. Senna mosade varje försök till konstruktivt spel från rysskand och övriga mittfältet trillade boll inte bara rasande vackert utan effektivt. Dessutom, vilket djävla lag Spanien har, Fabregas och Alonso på bänken. Dessutom slänger dom in Guiza (eller hur det nu stavas) som står för ett riktigt klassmål, framspelad av just Fabregas... Men Tyskland vinner väl ändå finalen, på staffar :-)
Sedan bänkad framför fotbollen. Jag trodde på förhand stenhårt på ryssarna, oklart varför, men efter inledningen på andra var det aldrig något snack. Senna mosade varje försök till konstruktivt spel från rysskand och övriga mittfältet trillade boll inte bara rasande vackert utan effektivt. Dessutom, vilket djävla lag Spanien har, Fabregas och Alonso på bänken. Dessutom slänger dom in Guiza (eller hur det nu stavas) som står för ett riktigt klassmål, framspelad av just Fabregas... Men Tyskland vinner väl ändå finalen, på staffar :-)
tisdag 24 juni 2008
Sjukvecka
Veckan som gick var ett träningsmässigt bottennapp. Endast 1 pass (det på måndagen) sedan förkyld. Trist tycker jag, skönt tycker nog vissa delar av min kropp. Vänder man på det passade sjukdomen ganska bra, mycket bra fotboll på tv och midsommar på landet. Kändes som semester på flera plan.
måndag 16 juni 2008
Snygg löpning vs. ful löpning
Dels kan detta handla om hur lätt man ser ut när man springer eller hur snygga grejer man har på sig eller hur arg (fokuserad) man lyckas se ut.
Idag handlade det om ful-löpning på alla punkter för min del. Kände mig tung, hade slitna kläder på mig och såg säkerligen plågad ut hela tiden. Det blir alltid så här när jag springer fartlek. Det jobbiga för fåfängan är de långsamma bitarna, man springer riktigt långsamt och ser ut som ett vrak. Man vill liksom säga till alla man möter att: "Jag sprang sjukt snabbt alldeles nyss". Jag borde verkligen släppa dessa pubertala fasoner.
Alltid skönt att överleva första kvalitépasset efter uppehåll.
Länk
Idag handlade det om ful-löpning på alla punkter för min del. Kände mig tung, hade slitna kläder på mig och såg säkerligen plågad ut hela tiden. Det blir alltid så här när jag springer fartlek. Det jobbiga för fåfängan är de långsamma bitarna, man springer riktigt långsamt och ser ut som ett vrak. Man vill liksom säga till alla man möter att: "Jag sprang sjukt snabbt alldeles nyss". Jag borde verkligen släppa dessa pubertala fasoner.
Alltid skönt att överleva första kvalitépasset efter uppehåll.
Länk
Politik
Jag skulle inte skriva en massa politiskt dravel här men nu gör jag det i alla fall. Så klart handlar det hela om den troligen kommande FRA lagen. Hela historien har gjort mig såpass upprörd att jag skickat mail till diverse slumpmässigt valda moderater och förklarat mitt missnöje. Det roliga är att jag faktiskt fått svar. Bra jobbat folkvalda! Dock har jag inte ändrat mig och kommer troligen rösta icke blått nästa val. First ever. Vilken tabbe alliansen, det blir inget omval om man vill leka stasi.
söndag 15 juni 2008
En vecka i siffror
Veckan som gått har varit en uppstartsvecka efter maran.
9/6 Medelhård distans
10/6 Lätt distans
12/6 Lätt distans
14/6 Långpass
15/6 Lätt distans
9/6 Medelhård distans
10/6 Lätt distans
12/6 Lätt distans
14/6 Långpass
15/6 Lätt distans
lördag 14 juni 2008
Inspiration
Sverige har just torskat mot Spanien efter mål i 93:e minuten, surt...
Tänkte uppmuntra mig själv med lite fina citat. Nördigt? Absolut!
We are different, in essence, from other men. If you want to win something, run 100 meters. If you want to experience something, run a marathon.
Emil Zatopek
Paul Tergat
To describe the agony of a marathon to someone who's never run it is like trying to explain color to someone who was born blind.
Jerome Drayton
You have to forget your last marathon before you try another. Your mind can't know what's coming.
Frank Shorter
Tänkte uppmuntra mig själv med lite fina citat. Nördigt? Absolut!
We are different, in essence, from other men. If you want to win something, run 100 meters. If you want to experience something, run a marathon.
Emil Zatopek
Ask yourself: "Can I give more?". The answer is usually: "Yes".
Paul Tergat
To describe the agony of a marathon to someone who's never run it is like trying to explain color to someone who was born blind.
Jerome Drayton
You have to forget your last marathon before you try another. Your mind can't know what's coming.
Frank Shorter
måndag 9 juni 2008
Plan
Nu är maran glömd, kroppen nästan hel, dags för nya mål alltså.
Grubbade lite på att försöka greja kvaltiden till Boston (3:10) under hösten, Berlin hade då varit på tapeten. Jag strök dock detta eftersom det ligger samma helg som Lidingö och jag gillar verkligen Lidingö. Dessutom har jag ju inte grejat medaljtiden ännu. Därför blir det som följer.
Stockholm halvmarathon 6/9 (under 1:25)
Lidingöloppet 27/9 (under 2:10)
Stockholm Marathon 30/5 2009 (under 3:00)
Klart det kan komma att ändras beroende på träning osv.
Grubbade lite på att försöka greja kvaltiden till Boston (3:10) under hösten, Berlin hade då varit på tapeten. Jag strök dock detta eftersom det ligger samma helg som Lidingö och jag gillar verkligen Lidingö. Dessutom har jag ju inte grejat medaljtiden ännu. Därför blir det som följer.
Stockholm halvmarathon 6/9 (under 1:25)
Lidingöloppet 27/9 (under 2:10)
Stockholm Marathon 30/5 2009 (under 3:00)
Klart det kan komma att ändras beroende på träning osv.
söndag 8 juni 2008
lördag 7 juni 2008
Gamla saker, nya saker
Min polarklocka rosslade till och la av efter 11 km på maran, jag trodde det var batteriet, det var fel. Jag tror att den tog in vatten, det verkar ju skumt eftersom den är vattentät... Hur som helst är den i praktiken helt obrukbar. Därför har jag köpt en Garmin Forerunner 405, en kort och gott sexig pryl. Trist bara att Mac är min "preferred" dator och stöd för Mac kommer "i höst" whatever that means...
Idag kommer jag springa första passet med 405:an vi får se hur det går, jag är nyfiken.
Idag kommer jag springa första passet med 405:an vi får se hur det går, jag är nyfiken.
torsdag 5 juni 2008
Stockholm, aftermath
Vid målet är man helt obeskrivligt trött och tom. Man får en medalj och slussas vidare. I mitt fall kände jag en otrolig lycka. Efter medaljen vidare mot Östermalms IP, på asfalten utanför stadion känner jag plötsligt att jag börjar gråta, vet inte varför men jag gör det i alla fall. Linda är där och jag kramar henne, gråter lite till. Jag tror det är lättnad...
Jag får en t-shirt och lite mat sätter oss i gräset jag pladdrar nu mer eller mindre okontrollerat med allt och alla. Överslagshandling kan tänkas.
Har insett att jag inte svarade på mina egna frågor i förra posten.
Var det värt att träna som en tok från december till maj?
-Absolut, det är kul att träna, tycker man inte det skall man inte träna...
Gav det mig något?
-En t-shirt en medalj och snart ett diplom. Sen kan man ju skriva nåt om "upplevelsen"...
Skulle jag göra det igen?
-Redan anmäld till nästa år.
Skulle jag rekommendera andra att göra det?
-Säger som min kollega Anders (debutant i år) när en annan kollega frågade om tjejmilen. "Spring en mara för fan"
Jag får en t-shirt och lite mat sätter oss i gräset jag pladdrar nu mer eller mindre okontrollerat med allt och alla. Överslagshandling kan tänkas.
Har insett att jag inte svarade på mina egna frågor i förra posten.
Var det värt att träna som en tok från december till maj?
-Absolut, det är kul att träna, tycker man inte det skall man inte träna...
Gav det mig något?
-En t-shirt en medalj och snart ett diplom. Sen kan man ju skriva nåt om "upplevelsen"...
Skulle jag göra det igen?
-Redan anmäld till nästa år.
Skulle jag rekommendera andra att göra det?
-Säger som min kollega Anders (debutant i år) när en annan kollega frågade om tjejmilen. "Spring en mara för fan"
tisdag 3 juni 2008
Stockhom mararhon, eller att möta sitt psyke
Hur var då mitt Stockholm marathon? Var det värt att träna som en tok från december till maj? Gav det mig något? Skulle jag göra det igen? Skulle jag rekommendera andra att göra det?
Vi tar det från början helt enkelt, eller kanske inte början, men från början till slutet kan man nog säga. Från den 31/5 närmare bestämt...
Alla negativa tankar var effetivt undertryckta och jag befann mig i solgasset på Lidingövägen tillsammans med ca 15000 andra. Tackade mina gener för att jag var lång och kunde se ut över det massiva folkhavet, en verkligt stor känsla. Passade också på att småprata lite med en tysk snubbe som skulle springa sitt 13 marathon. Rutin tänkte jag. Tog dock inte så många meningar innan jag insåg att vi kanske inte hade så mycket att säga varandra så jag begav mig lite framåt i startledet och fortsatte vänta. Efter vad som verkade en evighet var det till slut dags för start. Skottet går och man köar lite fram till själva linjen, sen iväg i maklig takt. Den enda taktiska detaljen jag hade planerat, inte kryssa mig fram i början. Resultat: långsammaste kilometern i loppet. Tur var kanske det, fick en skymt av pappa som stod och hejade.
Sen då? Springer mest och njuter av tillvaron, konstaterar att det är varmt, inser hur många som trotsar vädret och rusar i början, kollar på klockan. Kilometrarna tickar iväg och helt plötsligt är jag vid slottet. Passerar Linda, svärföräldrar och svåger de hejar entusiastikt, vinkar glatt tillbaka. Kollar ner på klockan vid passering 11 km, klockan har dött. Första gången det hänt, ever. Suck, bara att lita på "känsla" alltså, bråttas med lite ångest över detta men passerar västerbron under tiden.
Tillbaka till att stilla njuta av turen. Springer och känner efter om jag har ont någonstans där jag hade känningar veckan innan, men icke. Leden börjar tunna ut sig och jag springer lite i vakum då och då. Får syn på Frank vid Vasaparken, får i praktiken ge karln en örfil för att han skall se mig. Måste vara mitt urbana kamofage i form av keps som gör det...
Nära halvvägs har jag säkert passerat 20 pers som gått. "Hur fan tänkte dom?", undrar jag. Passar också på att ta saltgurka på Sturegatan, varför kan man verkligen fråga sig i efterhand, det var gott senast men fan inte nu. Konstaterar att jag har rygg på en tjej som heter Susanne och springer för IK Akele, hon blir ivrigt påhejad på Valhallavägen. Jag springer i närheten av henne länge, märker att hon är långsam uppför men sjukt snabb nerför. I samband med denna insikt kommer en till, mina lår gillar inte att springa längre, trist vi som bara är på Djurgården. Gör också en Kalle och börjar räkna efter hur stor del av loppet som gått, hur många kilometer som är kvar osv. Slår bort dessa onda tankar med att tänka på hur kul det skall bli att springa genom stan igen. Väl i stan passar jag på att mana på publiken lite som kändes lite som sovande ugglor. Passerar slottet och 30k, börjar ta emot nu. Jag kan fortfarande springa snyggt, vilket var mitt andra taktiska mål, dessutom passerar jag folk kontinuerligt. Lite efter slussen får jag dricka och gel av min älskade fru. Mosar i mig lite för mycket gel direkt och jag upplever ett smärre rus. Passerar svärföräldrarna och svåger som är i extas, Fratze vrålar att jag kommer greja 3:10 lätt. Vi får väl se tänker jag... Energi får jag hursomhelst. Sen uppför backen innan västerbron där jag hör mitt nummer ropas upp av speakern. Passar på att vinka lite. Tydligen hade min chef stått i kurvan, men han hade både missat det och mig. Nästan uppe på krönet ropar någon: "Kom igen! Bara 9 kvar" Tittar på snubben brevid mig skakar på huvudet och konstaterar att hon aldrig sprungit marathon själv. Springer sedan och småpratar lite med folk för att kolla tider osv. Blir upphunnen av någon som säger att vi har 1:30 ner till tidsharen för 3:15. Shit tänker jag och följer killen, som ser pigg ut, "tack som fan" säger mina framsidor. Ut på Norrmälarstrand och ångesten kommer direkt, fan helvete satan va långt det är kvar ungefär. Får syn på Frank och Pete som hejar, vet inte ens om jag vinkar. Hur fan blev jag så trött. Konstigt nog springer jag fortfarande om folk och jag kan hela tiden sikta på nya ryggar. Börjar också prata med mig själv för att hålla negativa tankar borta, inte lätt när gatan ser ut som ett slagfält med fallna atleter. Siktar efter en evihet stadshuset, där väntar Linda med mer gel, tänker att jag åtminstone kan hålla ihop det för hennes skull. Mera självpeppning över bron från Kungsholmen, sedan backen ner på andra sidan, ren tortyr. Men nu är det bara 5 kvar. Plågar mig förbi centralen och upp mot vasaplan, ger en entusiastisk radiopratare high five. Som av magi glömmer jag smärtan för en stund och hastigt och lustigt är jag vid vasaparken. Prisar de supersnälla funktionärerna vid vätskan och når toppen av Odengatan, nu är det medvind igen hinner jag precis tänka när det börjar gå nerför igen. Låren som hållit sig lugna ett tag vaknar till liv, hämtar sina polare vaderna och börjar gemensamt bråka. Vänder mig om och ser tidsharen för 3:15 ca 50 meter bakom mig. Hur länge har den djävuln varit där tänker jag. Kämpar mot krampen hela vägen ner till Sveavägen och fram till 40 skylten. Svänger av, precis då kommer haren ikapp, fan va fort det går tycker jag. Satsar allt för att hänga på och det går, smärtan till trots går det. Vi flyger i praktiken förbi folk och stadion uppenbarar sig, vänster på valhallavägen sedan höger. In genom olympiaporten och det är en lika stor känsla som förra gången. Benen springer av sig själv på en blandning av adrenalin och mjölksyra. Klockan har precis passerat 3:13 när jag svänger upp på upploppet. Knyter näven i luften och vrålar när jag passerar linjen...
Vi tar det från början helt enkelt, eller kanske inte början, men från början till slutet kan man nog säga. Från den 31/5 närmare bestämt...
Alla negativa tankar var effetivt undertryckta och jag befann mig i solgasset på Lidingövägen tillsammans med ca 15000 andra. Tackade mina gener för att jag var lång och kunde se ut över det massiva folkhavet, en verkligt stor känsla. Passade också på att småprata lite med en tysk snubbe som skulle springa sitt 13 marathon. Rutin tänkte jag. Tog dock inte så många meningar innan jag insåg att vi kanske inte hade så mycket att säga varandra så jag begav mig lite framåt i startledet och fortsatte vänta. Efter vad som verkade en evighet var det till slut dags för start. Skottet går och man köar lite fram till själva linjen, sen iväg i maklig takt. Den enda taktiska detaljen jag hade planerat, inte kryssa mig fram i början. Resultat: långsammaste kilometern i loppet. Tur var kanske det, fick en skymt av pappa som stod och hejade.
Sen då? Springer mest och njuter av tillvaron, konstaterar att det är varmt, inser hur många som trotsar vädret och rusar i början, kollar på klockan. Kilometrarna tickar iväg och helt plötsligt är jag vid slottet. Passerar Linda, svärföräldrar och svåger de hejar entusiastikt, vinkar glatt tillbaka. Kollar ner på klockan vid passering 11 km, klockan har dött. Första gången det hänt, ever. Suck, bara att lita på "känsla" alltså, bråttas med lite ångest över detta men passerar västerbron under tiden.
Tillbaka till att stilla njuta av turen. Springer och känner efter om jag har ont någonstans där jag hade känningar veckan innan, men icke. Leden börjar tunna ut sig och jag springer lite i vakum då och då. Får syn på Frank vid Vasaparken, får i praktiken ge karln en örfil för att han skall se mig. Måste vara mitt urbana kamofage i form av keps som gör det...
Nära halvvägs har jag säkert passerat 20 pers som gått. "Hur fan tänkte dom?", undrar jag. Passar också på att ta saltgurka på Sturegatan, varför kan man verkligen fråga sig i efterhand, det var gott senast men fan inte nu. Konstaterar att jag har rygg på en tjej som heter Susanne och springer för IK Akele, hon blir ivrigt påhejad på Valhallavägen. Jag springer i närheten av henne länge, märker att hon är långsam uppför men sjukt snabb nerför. I samband med denna insikt kommer en till, mina lår gillar inte att springa längre, trist vi som bara är på Djurgården. Gör också en Kalle och börjar räkna efter hur stor del av loppet som gått, hur många kilometer som är kvar osv. Slår bort dessa onda tankar med att tänka på hur kul det skall bli att springa genom stan igen. Väl i stan passar jag på att mana på publiken lite som kändes lite som sovande ugglor. Passerar slottet och 30k, börjar ta emot nu. Jag kan fortfarande springa snyggt, vilket var mitt andra taktiska mål, dessutom passerar jag folk kontinuerligt. Lite efter slussen får jag dricka och gel av min älskade fru. Mosar i mig lite för mycket gel direkt och jag upplever ett smärre rus. Passerar svärföräldrarna och svåger som är i extas, Fratze vrålar att jag kommer greja 3:10 lätt. Vi får väl se tänker jag... Energi får jag hursomhelst. Sen uppför backen innan västerbron där jag hör mitt nummer ropas upp av speakern. Passar på att vinka lite. Tydligen hade min chef stått i kurvan, men han hade både missat det och mig. Nästan uppe på krönet ropar någon: "Kom igen! Bara 9 kvar" Tittar på snubben brevid mig skakar på huvudet och konstaterar att hon aldrig sprungit marathon själv. Springer sedan och småpratar lite med folk för att kolla tider osv. Blir upphunnen av någon som säger att vi har 1:30 ner till tidsharen för 3:15. Shit tänker jag och följer killen, som ser pigg ut, "tack som fan" säger mina framsidor. Ut på Norrmälarstrand och ångesten kommer direkt, fan helvete satan va långt det är kvar ungefär. Får syn på Frank och Pete som hejar, vet inte ens om jag vinkar. Hur fan blev jag så trött. Konstigt nog springer jag fortfarande om folk och jag kan hela tiden sikta på nya ryggar. Börjar också prata med mig själv för att hålla negativa tankar borta, inte lätt när gatan ser ut som ett slagfält med fallna atleter. Siktar efter en evihet stadshuset, där väntar Linda med mer gel, tänker att jag åtminstone kan hålla ihop det för hennes skull. Mera självpeppning över bron från Kungsholmen, sedan backen ner på andra sidan, ren tortyr. Men nu är det bara 5 kvar. Plågar mig förbi centralen och upp mot vasaplan, ger en entusiastisk radiopratare high five. Som av magi glömmer jag smärtan för en stund och hastigt och lustigt är jag vid vasaparken. Prisar de supersnälla funktionärerna vid vätskan och når toppen av Odengatan, nu är det medvind igen hinner jag precis tänka när det börjar gå nerför igen. Låren som hållit sig lugna ett tag vaknar till liv, hämtar sina polare vaderna och börjar gemensamt bråka. Vänder mig om och ser tidsharen för 3:15 ca 50 meter bakom mig. Hur länge har den djävuln varit där tänker jag. Kämpar mot krampen hela vägen ner till Sveavägen och fram till 40 skylten. Svänger av, precis då kommer haren ikapp, fan va fort det går tycker jag. Satsar allt för att hänga på och det går, smärtan till trots går det. Vi flyger i praktiken förbi folk och stadion uppenbarar sig, vänster på valhallavägen sedan höger. In genom olympiaporten och det är en lika stor känsla som förra gången. Benen springer av sig själv på en blandning av adrenalin och mjölksyra. Klockan har precis passerat 3:13 när jag svänger upp på upploppet. Knyter näven i luften och vrålar när jag passerar linjen...
lördag 31 maj 2008
Den stora dagen
Nu sitter jag hemma och har ont i benen. Inte så konstigt kanske efter 42,195 m. Men vilken dag det varit. Marathon är helt enkelt allt, underbart, jobbigt, stort, långt, läskigt, lyckligt, sorgset, glatt, ledsamt. Ingen annan form av idrott jag pysslat med kommer nära just marathon.
3:13:01 blev resutatet. Det är med blandade känslor jag ser på det. Bra blev placeringen, 495 tror jag. Det tycker jag är kanon, det betyder också att jag är riktigt nöd med tiden. Kruxet är bara att det inte var under 3:10, vilket hade betytt att jag kunnat boka resa till Boston nästa år... Jag är också nöjd med hur jag genomförde loppet, 1:35 + 1:38 hyggligt jämt och avancerade i resutatlistan hela tiden.
Men det viktiga: Jag var en lycklig människa nästan hela tiden! Som vanligt var känslan att komma in på Stadion helt enorm.
3:13:01 blev resutatet. Det är med blandade känslor jag ser på det. Bra blev placeringen, 495 tror jag. Det tycker jag är kanon, det betyder också att jag är riktigt nöd med tiden. Kruxet är bara att det inte var under 3:10, vilket hade betytt att jag kunnat boka resa till Boston nästa år... Jag är också nöjd med hur jag genomförde loppet, 1:35 + 1:38 hyggligt jämt och avancerade i resutatlistan hela tiden.
Men det viktiga: Jag var en lycklig människa nästan hela tiden! Som vanligt var känslan att komma in på Stadion helt enorm.
torsdag 29 maj 2008
Skall det vara så?
Sitter hemma och längtar till lördagen samtidigt som jag fruktar den mer och mer. Känner att jag har ont på en massa nya ställen, fotleder, vader, knän, huvud, hals. Lugnar mig med voltarensalva mat och tv. Jag försöker också minnas hur det kändes i kroppen iför StErikloppet förra året. Min löpmässiga "finest hour", men hur fan kändes det innan? Jag inbildar mig att det kändes precis som nu, så var det nog. Det skall alltså kännas så här...
tisdag 27 maj 2008
Något i luften
Sen sist har jag kört två vändor... Dels i går efter middagen och dels innan frukost imorse. En typisk kombo för kolhydratstömmning. Nu är det bara pasta och en kortis på torsdag kvar, sen smäller det. Det är så nära nu, jag har gått igenom loppet steg för steg flera gånger idag. Jag vet hur sjukt det verkar, men testa att springa 5 pass i veckan i 26 veckor själv med ett enda mål och sedan inte bry sig.
Hur som helst igår satt skyltar på Karlavägen som informerade alla bilister att minsann ha bilarna borta tills på lördag. Dessutom såg jag spraymarkeringar för 41 och 40 kilometer. I morse så jag också 30 markeringen. Jag kunde inte låta bli att tänka på hur det kommer kännas just här på lördag, ute på andra varvet och tröttheten börjar ta över...
Hur som helst igår satt skyltar på Karlavägen som informerade alla bilister att minsann ha bilarna borta tills på lördag. Dessutom såg jag spraymarkeringar för 41 och 40 kilometer. I morse så jag också 30 markeringen. Jag kunde inte låta bli att tänka på hur det kommer kännas just här på lördag, ute på andra varvet och tröttheten börjar ta över...
måndag 26 maj 2008
Formtopp?
Var ute i lördags. Kan inte komma ihåg att löpning gått så lätt, förvisso fokuserade jag på hur otroligt seg jag var i vintras för att liksom lura mig att jag är bättre nu än någonsin tidigare... Undrar om det funkar. Det som jag däremot konstaterade är att 42195 m är långt som fan och det inte finns något vettigt sett att förberda sig. Bara hoppas att allt håller när man ger sig ut på sista milen. Jag fruktar detta mycket mer nu än senast. Ålderstecken kanske? Naivitet förut?
Oavsett hur mycket jag lurade mig själv i lördags var det bra tider som presterades. Jag sprang en snabbdistans på 8 km i 4 minuterstempo avslappnat och med mycket kraft över till en snabb-snabb avslutningskilometer.
Nu är det en riktigt träning kvar, efter den blir det pasta och konstant refresh av smhi:s site fram till lördag... På onsdag sätts exakt tidsmål, på fredag lägger jag på en timme och på lördag ändrar jag mig igen och gå ut för hårt...
Oavsett hur mycket jag lurade mig själv i lördags var det bra tider som presterades. Jag sprang en snabbdistans på 8 km i 4 minuterstempo avslappnat och med mycket kraft över till en snabb-snabb avslutningskilometer.
Nu är det en riktigt träning kvar, efter den blir det pasta och konstant refresh av smhi:s site fram till lördag... På onsdag sätts exakt tidsmål, på fredag lägger jag på en timme och på lördag ändrar jag mig igen och gå ut för hårt...
tisdag 20 maj 2008
Sugen
Vet inte vad det beror på men jag är jävligt sugen på att springa, hela tiden. Men eftersom jag har ett program att följa, som jag dessutom tror på, blir det bara 35 km den här veckan. Vore ju klantigt att tumma på det när jag faktiskt bet i hop under de kalla månaderna och tränade mig genom snö och slask...
Skit samma, idag "fick" jag ju springa och det var lika fantastiskt som jag tänkt mig, så nu kanske jag kan hålla mig tills på torsdag. Intervaller var på schemat 3x 400-300-200-100, kändes lätt och lite för lite, men så skall det vara under en formtoppning. 9.5 km totalt.
Skit samma, idag "fick" jag ju springa och det var lika fantastiskt som jag tänkt mig, så nu kanske jag kan hålla mig tills på torsdag. Intervaller var på schemat 3x 400-300-200-100, kändes lätt och lite för lite, men så skall det vara under en formtoppning. 9.5 km totalt.
söndag 18 maj 2008
Den försvunna sommaren
Idag var det 5 grader varmt och renget hängde i luften när jag gav mig av på långpass. Viss skillnad från förra veckan då det var 25 grader och stekande sol. Konstaterade att det var lite för kallt för att få kallas optimalt löpväder men man kan ju inte få allt.
Turen gick från rörvik till söderby till bottna lite till och sedan tillbaka. Jag har alltså bytt från stan till landet för en helg av löpning och gulag. Linda är i Madrid och hade ändå inte gillat att baxa sten, gräva rabatter och måla båt. Sånt man gör på landet alltså. Vissa tror säkert att man tar det lugnt och vilar upp sig på sitt sommarställe, inte mina föräldrar. Att dom orkar.
Det blev 24 km varav 22 km i högre tempo, ca 4:30. Trist var att jag hade medvind "ut" och lagom till vändning började det regna, dubbel glädje alltså. Det gjorde ingenting eftersom löpningen funkade så bra som den gjorde. Jag kunde springa helt avslappnat och kände mig stark hela tiden. Visst var jag trött mot slutet där det blev progressivt högre fart men då var jag mest andfådd.
Data;
Jag såg två fasanhannar vid söderby, senast jag såg fasan var i Skåne. Mycket udda fålar, men gulliga.
Turen gick från rörvik till söderby till bottna lite till och sedan tillbaka. Jag har alltså bytt från stan till landet för en helg av löpning och gulag. Linda är i Madrid och hade ändå inte gillat att baxa sten, gräva rabatter och måla båt. Sånt man gör på landet alltså. Vissa tror säkert att man tar det lugnt och vilar upp sig på sitt sommarställe, inte mina föräldrar. Att dom orkar.
Det blev 24 km varav 22 km i högre tempo, ca 4:30. Trist var att jag hade medvind "ut" och lagom till vändning började det regna, dubbel glädje alltså. Det gjorde ingenting eftersom löpningen funkade så bra som den gjorde. Jag kunde springa helt avslappnat och kände mig stark hela tiden. Visst var jag trött mot slutet där det blev progressivt högre fart men då var jag mest andfådd.
Data;
Jag såg två fasanhannar vid söderby, senast jag såg fasan var i Skåne. Mycket udda fålar, men gulliga.
torsdag 15 maj 2008
En bra affärsidé
Sprang en runda kuperad fartlek med Matte efter jobbet. Under uppvärmningen, på väg in i Lill-Jansskogen ser vi en grupp människor som "gympar" varpå Mattet utrycker, "Vad i helvete är det där!?" "Army Fitness" svarar jag utan att tänka och mycket riktigt har jag rätt. Hur kan jag vara så säker? Jo, Lindas kompis Skorpan är med i denna grupp och jag har sett henne under tidigare rundor i Lill-Jan. Jag börjar grunna lite på konceptet för "Army Fitness", det hela går ut på att man tränar på en sådant sett man gör i det militära. Eller nog snarare, man tränar på ett sånt sätt som det det ser ut i filmerna på området... Detta är helt genialt! Man har ingen lokalhyra. Man skall vara många, det har man ju sett. Det låter som "fixa-beach-formen" genom intensivtäning. Jag har dock valt att spara mina 2500 spänn och springer omkring i skogen alldeles på egen hand.
Det gjorde jag/vi också
3 k uppvärming
5 k kuperad fartlek
3 k nerjogg
Total tid 58 minuter med lite stretch.
Det hela var alldeles lagom jobbigt kunde ha bra klipp uppför.
Det gjorde jag/vi också
3 k uppvärming
5 k kuperad fartlek
3 k nerjogg
Total tid 58 minuter med lite stretch.
Det hela var alldeles lagom jobbigt kunde ha bra klipp uppför.
tisdag 13 maj 2008
Hög fart
Tisdag och värmeböljan är förbytt i vanligt vårväder, känns kallt. Konstigt va snabbt man vänjer sig. Har känt mig pigg och kry efter passet i söndags, så också idag. Var faktist helt sjukt sugen att sticka ut en sväng igår men ville fokusera på dagens kortintervaller. Sådana blev det också, 4x5x200 med 30/90s vila. Vad betyder det då? 4 serier med 5 intervaller á 200m med 30 sekunders vila mellan varje intervall och 90 sekunders vila mellan varje serie. 4 k uppvärming, 2 k nerjogg. Summa 10 k.
måndag 12 maj 2008
Rekordvecka
Som planerat blev förra veckan en rekordvecka. Var ute i "spåret" 6 timmar och 36 minuter och betade av 80.2 km. Som lök på laxen, grädde på moset cyklade jag ca 2h (40 km) samt 1 h 50 min "övrig" träning.
Löpning:
Distans: 28 km
Kvalité: 18.2 km
Långpass: 34 km
PS: Ser fram emot en lugnare vecka nu...
Löpning:
Distans: 28 km
Kvalité: 18.2 km
Långpass: 34 km
PS: Ser fram emot en lugnare vecka nu...
Det långa passet
Söndag, dagen efter svensexa, kroppen är lite mör på nya ställen; lillfingrar, handleder, nacke, underarmar. Har dock sovit som ett litet barn hela natten och tagit det extremt lungt hela morgonen/förmiddagen. Därför känns det som en bra idé att springa långpass, trots stekande sol och hög temperatur. Turen går till brunnsviken, därefter edsviken till och förbi Edsbacka krog. Springer förbi Edsbacka och inser att jag nog skulle kollat kartan innan varför jag vänder och springer tillbaka samma väg.
Allt känns rätt bra fram till ca 30 km löpning där vätskan i kroppen är i praktiken helt slut, detta yttrar sig i att det gör ont att dricka och lätt yrsel. Dock har jag druckit 0.75 liter direkt innan jag lämmnat hemmets trygga vrå samt tagit med mig ytterligare 1.5 liter, detta räckte uppenbarligen inte. Sista 2 km är riktigt sega och det känns skönt att komma hem till vatten och skugga :o) Dricker 1.5 liter vatten inom loppet av 10 minuter, sjukt gott. Stetchar/dushar därefter 1 liter vatten till, också gott, det skvalpar lite i magen dock.
Data:
Distans: 34 km
Tid: 2:44:15
Puls: 149/162
Allt känns rätt bra fram till ca 30 km löpning där vätskan i kroppen är i praktiken helt slut, detta yttrar sig i att det gör ont att dricka och lätt yrsel. Dock har jag druckit 0.75 liter direkt innan jag lämmnat hemmets trygga vrå samt tagit med mig ytterligare 1.5 liter, detta räckte uppenbarligen inte. Sista 2 km är riktigt sega och det känns skönt att komma hem till vatten och skugga :o) Dricker 1.5 liter vatten inom loppet av 10 minuter, sjukt gott. Stetchar/dushar därefter 1 liter vatten till, också gott, det skvalpar lite i magen dock.
Data:
Distans: 34 km
Tid: 2:44:15
Puls: 149/162
söndag 11 maj 2008
Svensexa
Svensexa för Dutten igår (+ idag). En hel massa skoj akriviteter bockades av under dagen och det samlade intrycket av dessa var att de var riktigt jobbiga. För alla inblandade. Lördagen sprkade igång med samling 07.00 för uppsamling och kidnappning av vårt subjekt, sedan dirket till en väl vald ishall där det bjöds på konståkning i världsklass; tänk blades of glory meets dirty dancing.
Efter en snabb frukost bar det av mot thai-boxning och hip-hop dans, där alla inblandade deltog. Undertecknad, som anser sig vara sjukt vältränad, tyckte dessa aktiviteter var jobbiga, riktigt jobbiga. Det konstiga var dock att dansen var mer tröttsamt än "sparka/slåss". All heder och respekt till MC-Hammer och andra storheter under tidigt 90-tal alltså.
Vårt subjekt skötte sig också utmärkt under hela dagen och såg bara lite rädd ut när hans sparringpartner på boxningen dök upp. En 120 kg tung K1 mästare. Dutten förklarade sitt stora mod med orden: "Han hade ju snälla ögon".
Dagen/kvällen avslutades med grill/bonfire och en försvarlig mäng dricka, samt säsongens första bad.
Efter en snabb frukost bar det av mot thai-boxning och hip-hop dans, där alla inblandade deltog. Undertecknad, som anser sig vara sjukt vältränad, tyckte dessa aktiviteter var jobbiga, riktigt jobbiga. Det konstiga var dock att dansen var mer tröttsamt än "sparka/slåss". All heder och respekt till MC-Hammer och andra storheter under tidigt 90-tal alltså.
Vårt subjekt skötte sig också utmärkt under hela dagen och såg bara lite rädd ut när hans sparringpartner på boxningen dök upp. En 120 kg tung K1 mästare. Dutten förklarade sitt stora mod med orden: "Han hade ju snälla ögon".
Dagen/kvällen avslutades med grill/bonfire och en försvarlig mäng dricka, samt säsongens första bad.
Fart-fredag
Hade planerat fredagen som att komma hem i hyfsad tid sticka ut en vända och vara hemma tills dess att Linda kom hem. Så klart sket sig det som det alltid verkar göra på fredagar. Man sitter och avslutar det man håller på med för veckan och så plötsligen dyker något man måste fixa upp. Alltså: Jag blev senare än planerat. Det hindrade mig dock inte från att ta ett varv runt brunnsviken med 8 k tempolöpning. Så klart öppnade jag lite för piggt men lyckades besinna mig och flyta i ganska bekväm fart som visade sig vara ca 4:20. Drog på lite på slutet för att jag kände mig pigg och avslutade med 4:11 och 3:55. Kul pass, Linda var så klart redan hemma när jag kom hem, klantigt.
Data:
4 k uppvärming + koordination + stretch
8 k tempo progressivt, 4:18.9, 4:24.9, 4:19.2 4:15.0, 4:12.9, 4:17.0, 4:11.0, 3:56,9
2,5 k nerjogg
Puls: 160/180
Total tid: 1:02:39
Data:
4 k uppvärming + koordination + stretch
8 k tempo progressivt, 4:18.9, 4:24.9, 4:19.2 4:15.0, 4:12.9, 4:17.0, 4:11.0, 3:56,9
2,5 k nerjogg
Puls: 160/180
Total tid: 1:02:39
torsdag 8 maj 2008
Summering april
April är sedan länge till ända och kan summeras som en bra träningsmånad. Nytt mängdrekord blev det, men viktigast av allt jag var hel och frisk hela tiden. Någon vecka på slutet kändes det lite motigt men det gav med sig. Vädret, som man givet vintern kunde ha vissa förhoppningar på, visade sig från sin värsta sida vid flertalet tillfällen. Ibland tänkte man tanken: "Va fan håller jag på med" men det hör till.
Data:
Total distans: 277.6 km
Total tid: ca 24 h
Fördelning:
Lätt distans: 114 km
Kvalité: 47 km
Långpass: 117
Data:
Total distans: 277.6 km
Total tid: ca 24 h
Fördelning:
Lätt distans: 114 km
Kvalité: 47 km
Långpass: 117
Löparvågen
Träning igår i Lill-Jans skogen vid vanlig tid, 19.00, skulle springa lite kuperad fartlek. Konstaterade att det verkligen är mycket folk ute i spåren. Visst det var fint väder, men det var vardag, platsen var den delen av stan där man håller på djurgården och det var ju derby. Att det är sjukt "inne" att springa råder det inga tvivel om. Dessutom är alla sjukt välklädda, funktionsmaterial och kläder och skor gjorda för löpning, inga badshorts och skor från innan sekelskiftet här inte.
Sprang gjorde jag också: 3.5 k uppvärmning, sendan två varv i lilla slingan (á 2.5 k) med 7 backar/varv, snabbt uppför alla dessa (det är verkligen kul att flyga förbi folk uppför och sedan slå av på takten). Avrunding i långa spåret med 3 nya glada backar. 2 k hem. Totalt dryga 12 k, batteriet i fotpodden behöver nog bytas varför man inte riktigt kunde lita på värdena från denna.
Mötte Acke och hälsade glatt, tränar han i Lill-Jan, då tränar han för LL, det måste vara den enda rimliga slutsatsen. Trots att han sade "aldrig igen" direkt efter loppet 2006. Någon måste man ju kunna lura med sig, han är en kandidat.
Sprang gjorde jag också: 3.5 k uppvärmning, sendan två varv i lilla slingan (á 2.5 k) med 7 backar/varv, snabbt uppför alla dessa (det är verkligen kul att flyga förbi folk uppför och sedan slå av på takten). Avrunding i långa spåret med 3 nya glada backar. 2 k hem. Totalt dryga 12 k, batteriet i fotpodden behöver nog bytas varför man inte riktigt kunde lita på värdena från denna.
Mötte Acke och hälsade glatt, tränar han i Lill-Jan, då tränar han för LL, det måste vara den enda rimliga slutsatsen. Trots att han sade "aldrig igen" direkt efter loppet 2006. Någon måste man ju kunna lura med sig, han är en kandidat.
Magiska fotpod
En liten kort summering av träningen i tisdags (6/5). Var ute runt gärdet på min "vanliga" vända i lungt tempo i strålande vårväder. Kändes bättre än förväntat efter intervallpasset dagen innan och jag var märkbart snabbare än vanligt. Kan berop på 1: lung vecka i italien. 2: Tuffa månaden apirl börjar ge result. 3: Det var medvind hela tiden :D.
Det som däremot var skumt var att fotpodden registerade total distans på 9.8 k när alla tidigare mätningar visat att denna runda varit över 10. Senast 5/6, då jag förvisso körde i mina tävlingsskor, fick jag distansen 10.3. Tror att detta höga värde kommer av att podden sitter lite längre fram på dessa pjuck... Men 500 meter...
Hursomhelst dammade jag av hela vändan på dryga 46 minuter vilket då var lite för snabbt... Minns tider från i vintras på 53 minuter men då var det ju sämre väder och aldrig medvind.
Det som däremot var skumt var att fotpodden registerade total distans på 9.8 k när alla tidigare mätningar visat att denna runda varit över 10. Senast 5/6, då jag förvisso körde i mina tävlingsskor, fick jag distansen 10.3. Tror att detta höga värde kommer av att podden sitter lite längre fram på dessa pjuck... Men 500 meter...
Hursomhelst dammade jag av hela vändan på dryga 46 minuter vilket då var lite för snabbt... Minns tider från i vintras på 53 minuter men då var det ju sämre väder och aldrig medvind.
onsdag 7 maj 2008
Kortintervall utan sömn
Stressigt att flyga från Milano 6.00 på morgonen, försenat flyg dessutom, byte i Köpenhamn, hem, packa upp, tvätta, handla. Tröttheten övergår i lätt illamående. Beslutar mig ändå för att löpning är en bra idé. Skall springa 2x5x400 med 30 resp 60 sek vila. Tror att det kommer gå uselt givet tröttheten men går ganska lätt och fortare än jag trott, håller under 3:20 fart på alla i intervall. Dessutom blir jag inte så där sjukt trött som jag nästan alltid blir på intervallpass. Det kanske ger ännu mer träningseffekt. Vem vet? Fint väder och glatt humör var det i alla fall. Känner mig efter passet riktigt laddad för kommande vecka.
Summering av veckan i Milano
Semester i norditailien sista veckan i april, smutt. Bergamo, Valpolicella, Gardasjön, Milano.
Alla ställen var höjdpunkter på sitt sätt.
Löpning blev det också 3 pass varav ett intervallpass ett backpass och ett lite längre. Alla i underbar miljö och strålande vårväder (försommarväder). För alla er som kanske springer men inte på semestern, gör det. Man får se mycket och verklien njuta av omgivningarna. Vissa av mina pass kanske inte förknippas med njutning särskiljt eftersom terrängen i norditalien inte är direkt platt, men det är sjukt vackert.
Siffror i korthet:
10.2 k varav 4 k intervall 400m (alla intervall uppåt)
10.0 k varav 5 k backe
20.5 k långpass vissa delar lite snabbare
Summa 40.7 k
Alla ställen var höjdpunkter på sitt sätt.
Löpning blev det också 3 pass varav ett intervallpass ett backpass och ett lite längre. Alla i underbar miljö och strålande vårväder (försommarväder). För alla er som kanske springer men inte på semestern, gör det. Man får se mycket och verklien njuta av omgivningarna. Vissa av mina pass kanske inte förknippas med njutning särskiljt eftersom terrängen i norditalien inte är direkt platt, men det är sjukt vackert.
Siffror i korthet:
10.2 k varav 4 k intervall 400m (alla intervall uppåt)
10.0 k varav 5 k backe
20.5 k långpass vissa delar lite snabbare
Summa 40.7 k
Dags att skiva blogg
Jaha, så har det blivit så att jag tänkt skriva blogg. Länge har jag "lovat" mig själv att inte göra detta men nu kunde jag tydligen inte hålla mig längre.
Vad skall då vara temat för denna blogg?
Föräldrar bloggar så klart om sina nyfödda barn. Jag har inga barn. Får jag barn får jag väl skapa en ny blogg.
"Ungdomar" skirver om kärlek, smik, krogen osv. Jag är mer gubbe en ungdom så inget sånt.
Arga ungdomar alternativt folk som går klädda i kofta skriver om världspolitik. Jag har kofta ibland så jag kanske smyger in lite saker om "världspolitik", då troligen i form av att jag är arg på någon/något jag sett i morgonsoffan på svt. Men i ärlighetens namn jag bryr mig inte så mycket...
Så vad skall det bli då, jag är ju datanörd så jag skulle kunna skriva om programmering, men för fan jag jobber ju med det och det räcker gott för mig.
Bloggen får helt enkelt handla om min stora hobby, löpning. Känns kanske hur geek som helst, men är man geek så är man.
Vad skall då vara temat för denna blogg?
Föräldrar bloggar så klart om sina nyfödda barn. Jag har inga barn. Får jag barn får jag väl skapa en ny blogg.
"Ungdomar" skirver om kärlek, smik, krogen osv. Jag är mer gubbe en ungdom så inget sånt.
Arga ungdomar alternativt folk som går klädda i kofta skriver om världspolitik. Jag har kofta ibland så jag kanske smyger in lite saker om "världspolitik", då troligen i form av att jag är arg på någon/något jag sett i morgonsoffan på svt. Men i ärlighetens namn jag bryr mig inte så mycket...
Så vad skall det bli då, jag är ju datanörd så jag skulle kunna skriva om programmering, men för fan jag jobber ju med det och det räcker gott för mig.
Bloggen får helt enkelt handla om min stora hobby, löpning. Känns kanske hur geek som helst, men är man geek så är man.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
