Den stora dagen

Nu sitter jag hemma och har ont i benen. Inte så konstigt kanske efter 42,195 m. Men vilken dag det varit. Marathon är helt enkelt allt, underbart, jobbigt, stort, långt, läskigt, lyckligt, sorgset, glatt, ledsamt. Ingen annan form av idrott jag pysslat med kommer nära just marathon.

3:13:01 blev resutatet. Det är med blandade känslor jag ser på det. Bra blev placeringen, 495 tror jag. Det tycker jag är kanon, det betyder också att jag är riktigt nöd med tiden. Kruxet är bara att det inte var under 3:10, vilket hade betytt att jag kunnat boka resa till Boston nästa år... Jag är också nöjd med hur jag genomförde loppet, 1:35 + 1:38 hyggligt jämt och avancerade i resutatlistan hela tiden.

Men det viktiga: Jag var en lycklig människa nästan hela tiden! Som vanligt var känslan att komma in på Stadion helt enorm.