Säsongen snart slut

Bara Lidingö kvar, på lördag. Ett pass mellan mig och avslutningen. Måste erkänna att det känns bra, har blivit ganska less på att springa och endast drivits av LL de sista veckorna. Så vill man ju inte ha det... Troligen blir det endast marginellt med löpning under oktober och november. Sen räknar jag med att vara sjukt sugen igen... Då blir det Stockholm under 3 timmar (det kan inte vara tropisk hetta varje år)

Vad gäller LL grubblar jag på hur tight det blir mot silvertiden och hur jag skulle känna om det inte gick. Jag är orolig helt enkelt. Men skall sanningen fram har jag tänkt mer på hur det kommer kännas att klara silvret.

På en helt annan not... Alla band/artister som släpper självbetittlade album se och lär:
This is a long drive for someone with nothing to think about
Building nothing out of something
Good news for people who like bad news
We where dead long before the ship even sank
Sad happy sucker
The fruit that ate itself
Lonesome crowded west
Everywhere And His Nasty Parlour Tricks
The Moon & Antarctica
Gruppen heter Modest Mouse, inget extra musikalsikt men helt ok. Men fan vilka albumtitlar...

Glädjebesked

Tröskelträning idag i regnet, blött, blåsigt och alldeles fantastiskt. Jag kan nästan drista mig till att bedöma dagens aktiviteter som "bästa träningen någonsin", bräcker till och med ett tempopass förra sommaren där jag enligt klockan gick under 40 minuter på milen för första gången. Vad var det som var så fantastiskt då och varför?

Jag sprang 3x3000 i tröskelfart med 500m joggvila. Jag valde att gå mer på känslan "comfortably hard" (jävligt abstrakt) än på faktisk fart och puls. Farten visade sig vara 3:50 och det är bra det. Hade inga problem att hålla farten hela vägen. Går man på VDOT värdet för denna tröskelfart hamnar man på VDOT 57. För den oinvigde betyder det en marathon på 2:50:00, detta kanske är lite väl optimistiskt men ändå... Känns som att jag skulle tyckt det gått på tok för långsamt med min teoretiska tröskelfart (4:00).

Varför gick det då så bra? Främst två skäl ser jag, 1 vädret, 2 dagsform. Skit samma, jag kan konstatera att de VDOT värden jag har från maran (49) och från halvmara (53) är för låga. Min gissning är att jag har 54-55, eftersom jag är feg blir antagandet att jag har 54....


Hur som helst jag är värd att köra en blid på Stewie med dagens inlägg :o)

Siffror:
1: 3:55, 3:52, 3:51
2: 3:51, 3:51, 3:47
3: 3:47, 3:52, 3:48

Bevis

Helg som liknar semester

Det är inte så många dagar kvar tills jag har semester. Det börjar kännas att jag faktiskt längtar lite till detta, mycket beroende på att jag har en hel del måsten som skall vara avklarade tills dess... Skönt att träningen går som på räls så jag slipper gnagas av det. Exempel på detta. Förresten, lyckades pressa in 7 mil jämt förra veckan, varav två blytunga fartpass och ett långpass i galen värme. Nöjd med detta.

Appropå semester, helgen som gick var lite som semester. Svårt att sätta fingret på vad det var, tror att det hade att göra med att jag umgicks med folk som var i fullt "semester-mode". Soft.

Ökenvandring

Jag sprang idag, det var varmt idag, dryga 30 grader tror jag... För den som inte har gjort det kan jag upplysa om att det är jobbigt på en helt annan nivå, man känner sig lite som en fisk på land eftersom man tappar så mycket vätska. Mina tankar går därför till de som springer dom riktigt tuffa loppen Marathon de Sables och Badwater.

Det hela sätter lite perspektiv på saker och ting, Badwater; banrekord knappt 23 timmar (2007, ett svalt år sägs det). Spelar mindre roll, 135 miles genom death valley, över 3 bergspass uppåt 52 grader i luften, att folk överlever är en gåta... Det sjukaste, eller coolaste, alla tävlar på lika villkor, man som kvinna. Årets topp 10 såg ut så här; man, man, kvinna, man, kvinna, man, kvinna, kvinna, kvinna, man... Dessutom Pam Reed har vunnit hela rasket 2 år i rad (2002-2003), dessutom 5:a i år (47 år gammal)

Ja ja, här är mitt bidrag till lång löpning i värme: Stockholm 30 grader, 26,5 km... känns tufft eller?
Del 1, Del 2

Psyke

Att Anders(?) Eklund är sjuk i huvudet är inga nyheter men vad säger man om personer som frivilligt ger sig på 4x2000m intervall. Oklart.

För dig som inte sprungit intervall och kanske funderar på att börja springa lite mer passa dig noga för intervall, det är helt enkelt jobbigt på en helt annan nivå. Men å andra sidan det är jävligt gött när det går bra och det gjorde det för mig idag, så nu sitter jag och myser lite för mig själv. Here it goes:
Intervall 4x2000m
1: 3:47 + 3:35 = 7:22
2: 3:45 + 3:37 = 7:22
3: 3:46 + 3:42 = 7:28
4: 3:54 + 3:53 = 7:47
Avg: 7:29.75

Man ser ju att jag var rejält stum sista intervallen, dessutom var det rak motvind. MEN kollar man på snittet ser man att jag är under 3:45, knappt, men lik förbannar under. 3:40 here i come. Vilan var 1:45 förresten.

All data: Intervall

Antioxidanter och mängdvecka

Dags att summera en vecka som avslutades på bästa sätt. Spontan middag med Matte som hade den goda smaken att ta med en nyimporterad amarone. Dessutom hade min underbara fru lagat blåbärspaj (egentligen igår men då var vi för mätta). Blåbärspaj är ju helt klart den bästa sortens paj... Kanske inte låter så nyttigt, men tänk på alla anitoxidanter :o)

Feel the goodness

Dagen var också genomgående bra, en lyckad cykelreparation en kompisglass på "Glass" och ett långpass runt brunnsviken och kaknäs. Det senare var det lite för bra väder för, hade ganska duktig vätskebrist när jag kom hem. Det märktes helt enkelt att det var dryga 25 och strålande sol.

En rolig detalj när jag kom och pustar ut vid porten, ägaren till pizzerian i huset kollar förbryllat på mig:
"Du har varit borta 2 timmar, du har väl inte sprungit hela tiden?"
"Jo det har jag"
"Utan paus?"
"Stämmer bra"
"Är inte det jobbigt"
"Jo, mest för att man blir törstig"
Skakar på huvudet

Veckan i siffor:
Tisdag, Intervall 8x1000+2,5km+2k
Onsdag, Lätt distans 10,9
Fredag, Snabbdistans 9,8km +0,8km +2,5km
Lördag, Lätt distans 8,9km
Söndag, Långpass 24,5km
Summa summarum 69 km

Ursvik

Sprang något som kan liknas med tävling idag. Var dock mest som ett formtest. Det hela avgjordes i alla fall på ursviks 10-km spår.

Eter tips om att gå ut relativt lungt, startade jag ca 10s för fort första kilometern och var ganska trött redan vid 3 km. Gick lite bättre fram till 7 då jag avancerat från 4:e till 2:a plats. Under km 8, som var lätt, blev jag upphunnen igen och då vid 8 km skylten, håll. Surt, fick stanna i nästan minuten innan jag kunde fortsätta i lägre fart än tidigare. Imål som fyra på 40:38.

Hur som helst kul var det, men jag har en känsla av att 16 km cykel inte är optimal uppladdning... Tror det var energibrist som orsakade hållen. Data

Iron Maiden

Iron Maiden hade konsert på stadion igår när jag sprang förbi... No offense, men dom suger. Jag fattar att dom fortfarande kan dra folk...

Jag fattar dragningskragten när det var nytt och fräsht, då förädrar oroade sig över sina barns "hemska musik" och när det i debattprogram ojades om satanism osv. Alla ungar vill ju vara rebeller någon gång och Maiden och andra gav säkert uttryck för detta. Men 2008, hur hårt känns det med 50-åriga gubbar som spelar låtar från 80-talet... Äh, vad vet jag dom kanske har släppt en ny platta och bara är kring 40, hursomhelst jag hoppas mina idoler åldras med värdighet.

Skönt att bara kunna springa förbi och låta det bero...

Konstig smak i munnen

Så var det här med tisdagar, alltid lika jobbiga. Måste bero på att jag för det mesta känner mig jävligt sugen på just tisdagar, troligen eftersom det var en vecka sedan förra gången. 8x1000 var i alla fall planen för dagen, i vanlig ordning började på något snabbt. Något för snabbt betyder i mitt fall på tok för snabbt, efter två repetitioner hade jag ganska gott om syra i benen, då började också jag få en mystisk smak i munnen. Blodsmak (som inte är blod utan järn) har jag haft förut, men denna var annorlunda, svår att beskriva. Hur som helst trögare och trögare blev det, sista 4 repetitionerna gick faktiskt mest på vilja. Nu kanske det låter som det gick kass, men jag har en smygande känsla att jag aldrig gjort så här bra tider på tusingar, skulle jag gått ut lugnare skulle nog ett snitt på 3:40 varit möjligt.

Förresten, bilden föreställer en mjölksyremolekyl, jag tror höga halter av den rackaren i blodet ger precis den smak jag hade i munnen idag.

Data: 8x1000, 80s ståvila. 3:34, 3:31, 3:40, 3:45, 3:50, 3:56, 3:52, 3:50 -> Snitt 3:44.75
Ännu mer data: uppävrmning, intervall, nerjogg

Livet på landet

Jag har under helgen försökt förtränga allt vad jobb och styrelsearbete heter. Detta med blandat resultat tack vara mobiltelefoner... Jag börjar tycka att det maffiga styrelsearvodet om nästan 1500 spänn/år känns lite klent.

Allt detta gjorde att jag började lite aggressivt på lördagens långpass som därför urartade i ett riktigt kämpa-pass istället för ett harmoniserade meditationspass genom roslagens vackra "kulturbygd". Det blev också extra spännande av att jag glömt vätskebältet i stan och fick klara mig på en blå powerade... Roslagen.

Idag lyckades jag hålla vreden och frustrationen i schack och lyckades springa en riktigt lugn Kortis

Summerar man veckan, och bortser från allt som inte har med löpning att göra, kan man konstatera att den var kanon. 63 km varav två pass som kändes riktigt bra, det i onsdags och det i torsdags

Soppa

Det är en jävla soppa på jobbet. Massor med saker som skall göras, mail kommer från alla håll och kanter, leveranstider skall hållas, folk skall informeras. Ibland önskar man att man att man hade en assistent eller ett lättare jobb. Som lök på laxen är det en riktig jävla soppa i bostadsrätts-styrelsen också. Ett ärende som formligen exploderat lagom till att alla ledarmöter utom jag drog på semester. Det som är positivt är att det är väldigt lärorikt... Äh vem fan försker jag lura det suger, däremot börjar jag se slutet.

Därför extra skönt att komma ut och springa idag ännu bättre var att det gick riktigt bra, den goda tendensen från igår håller i sig. Eller så är det bara så mycket enklare att springa flackt. 5,5 km fartlek dammades av idag och det sanna styrkebeskedet kom kilometer 7 som gick på 3:41, mycket bra! Övriga kilometer innehöll minst 200m jogg varför kilometertider på 4:13, 4:16 inte heller gör bort sig.

Data

Skall till landet i helgen, kanske blir som en mini-semester... Man skulle kanske skulle kunna använda formuleringar som "ladda batterierna", "rensa sinnet" eller någon annan skitnödig floskel...

Snabba skor

Så snabba ser mina tävlingsskor, förlåt racingskor, ut. Helt enkelt sjukt snabba. Det bästa är att dom springer helt av sig själva, visade sig idag om inte annat då jag snittade 4:36 hem från syrran, utan nämnvärd ansträngning... Det bästa är att jag inte ljuger, BEVIS! Faktum är att det är sjukt soft att springa i dessa eftersom de inte väger någonting och sitter som limmade på foten. Det är dock lite mer påfrestande för leder och muskler.

Sprang ett kuperat fartlek pass igår också, med de vanliga skorna, kanske därför det gick långsammare :o) Det passet trillar lätt in i facket "helt vansinnigt jobbigt" men ändå kul och inte alls lika plågsamt som förra veckan. Det enda jobbiga var att det kändes som att hjärtat skulle hoppa ur bröstkorgen samt att benen skulle lossna. Men det får man ta. Data

Veckan som gått

Har haft mycket med det mesta den gångna veckan. Mycket på jobbet, mycket efter jobbet många pass efter jobbet. Rolig och upptagen helg. Eller så är det bara så att hela jag har gått in i sommarläge men världen runt omkring fortsätter som vanligt.

Träningsmässigt har jag introducerat löpning på framfoten, någon eller några kilometer vissa pass. Expertisen säger att detta är bra och jag är böjd att hålla med. Varför? Man utnyttjar dämpningen i kroppen istället för skon och man blir lite snabbare, framförallt nedför har jag märkt. Det är väldigt jobbigt för vaderna dock...

Siffror:
Måndag
Onsdag
Torsdag (3 km på tå)
Lördag
Söndag (1 km på tå)

56 km, inte så illa för en vilovecka. Höjdpunkten var lördagen genom Judarn, klev nästan på en huggorm och kom riktigt nära en ekorre. Direkt efter varandra.

Bra: Jag var ganska snabb under "tå" kilometrarna och långpasset.
Dåligt: Onsdagspasset då jag trodde jag skulle dö samt att jag skulle haft sportdryck på långpasset.

På gränsen till tortyr

Jag vet verkligen vad som varit fel idag. Jag var helt slut när jag kom till jobbet, jag var helt slut när jag kom hem från jobbet. Tror att jag svettades en liter på vägen hem och fick sitta 10 minuter på balkongen innan jag förmådde mig att dra på skorna och ge mig ut för lite träning. Trött och seg under uppjoggen har jag varit tidigare men efter planerade 3,5 kilometrarna var jag tvungen att stanna och stretcha lite, mest för att det kändes som jag skulle svimma. Jag hade planerat att springa 5 kilometer fartlek i Lill-Jan och det gjorde jag, men det tog emot från första steget. Av och till kändes det så illa att jag bara ville lägga mig platt mitt i spåret och inte röra en muskel. Hoppas verkligen att passet gav något för det var verkligen plågsamt. Nu så här tre timmar efter är jag fortfarande yr och extremt törstig...

Klart topp 5 av jobbigaste passen någonsin

Det kanske var vädret, några på jobbet hade trots allt upplevt sina cykel-pendlar-turer som ovanligt sega...

EM-final

Rätt lag vann och alla var glada? Jag hade i alla fall blivit upprörd om Tyskarna kvitterat eftersom spanjackerna verkligen spelade ut hela registret...

Tränade gjorde jag denna vecka igen efter förkylningen förra veckan. Skulle varit ute i går också men var helt enkelt inte sugen, får bli idag istället.
Måndag
Tisdag
Torsdag
Lördag

Ang lördagen. Ökade farten lite över västerbron och höll ca 4:30 utmed norr mälarstrand, då dyker en snubbe upp med något högre fart, han på gångvägen jag på cykelbanan. Detta är ju inget jag tolererar och ökar farten till ca 4:00, han ökar också och springer om mig 300 m innan stadshuset jag ökar ännu mer, han ökar ännu mer. Förbi stadshuset går det i 3:30-3:40. Han viker av innan järnvägen och jag får se mig slagen. Jag får trösta mig med att jag hade 18 km i benen när bataljen började. Men djävligt kul med spontan tävling... Mer sånt!

Nästa gång någon springer om DIG, tävla!

Backar

Som vanligt var jag lagom sen hem från jobbet samt hade lyckats lova att jag skulle laga middag, stressigt. Väl hemkommen bytte jag bara skor och gav mig iväg mot hagaparken för ett uppfriskande backpass. Vid koppartälten finns en backe som lämpar sig mycket väl för detta ändamål, det fina med den är att man kan ta den från två håll, flack och lång eller brantare och kortare. Idag blev det en blandning. 5 km i backen nästan 11 km totalt får räknas som godkänt.

Sedan bänkad framför fotbollen. Jag trodde på förhand stenhårt på ryssarna, oklart varför, men efter inledningen på andra var det aldrig något snack. Senna mosade varje försök till konstruktivt spel från rysskand och övriga mittfältet trillade boll inte bara rasande vackert utan effektivt. Dessutom, vilket djävla lag Spanien har, Fabregas och Alonso på bänken. Dessutom slänger dom in Guiza (eller hur det nu stavas) som står för ett riktigt klassmål, framspelad av just Fabregas... Men Tyskland vinner väl ändå finalen, på staffar :-)

Sjukvecka

Veckan som gick var ett träningsmässigt bottennapp. Endast 1 pass (det på måndagen) sedan förkyld. Trist tycker jag, skönt tycker nog vissa delar av min kropp. Vänder man på det passade sjukdomen ganska bra, mycket bra fotboll på tv och midsommar på landet. Kändes som semester på flera plan.