Var ute och firade en kollega igår, han fyllde 27, inget märkvärdigt med det. Det som däremot är märkvärdigt är att han har ett jobb, ett riktigt jobb, ett sådant han är utbildad till. Det är väl inget konstigt i det kan man tycka. Det som gör det så "konstigt" är att han är iranier...
Jag tänkte i min enfald att detta inte skulle påverka situationen nämnvärt eftersom vi lever i ett relativt öppet samhälle och allt det där. Det har dock kastats ikull nu, igår fick jag nämligen reda på att en nyexaminerad iranier tydligen behöver söka drygt 450 jobb innan någon nappar. Detta i begynnande högkonjuktur... 450 ansökningar, smaka på den siffran. Allt för man har den dåliga smaken att välja fel föräldrar. Fy satan va man skäms för att var svensk i såna lägen. Man skäms för den skenheliga fasaden, för sverigedemokraterna, för folk som inleder meningar med "jag är ju inte rasist men..." samt för en själv. Vem hade du själv kallat på intervju, Daniel eller Djavad?
Denna svenne lovar i alla fall bättring...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar