Iron Maiden

Iron Maiden hade konsert på stadion igår när jag sprang förbi... No offense, men dom suger. Jag fattar att dom fortfarande kan dra folk...

Jag fattar dragningskragten när det var nytt och fräsht, då förädrar oroade sig över sina barns "hemska musik" och när det i debattprogram ojades om satanism osv. Alla ungar vill ju vara rebeller någon gång och Maiden och andra gav säkert uttryck för detta. Men 2008, hur hårt känns det med 50-åriga gubbar som spelar låtar från 80-talet... Äh, vad vet jag dom kanske har släppt en ny platta och bara är kring 40, hursomhelst jag hoppas mina idoler åldras med värdighet.

Skönt att bara kunna springa förbi och låta det bero...

Konstig smak i munnen

Så var det här med tisdagar, alltid lika jobbiga. Måste bero på att jag för det mesta känner mig jävligt sugen på just tisdagar, troligen eftersom det var en vecka sedan förra gången. 8x1000 var i alla fall planen för dagen, i vanlig ordning började på något snabbt. Något för snabbt betyder i mitt fall på tok för snabbt, efter två repetitioner hade jag ganska gott om syra i benen, då började också jag få en mystisk smak i munnen. Blodsmak (som inte är blod utan järn) har jag haft förut, men denna var annorlunda, svår att beskriva. Hur som helst trögare och trögare blev det, sista 4 repetitionerna gick faktiskt mest på vilja. Nu kanske det låter som det gick kass, men jag har en smygande känsla att jag aldrig gjort så här bra tider på tusingar, skulle jag gått ut lugnare skulle nog ett snitt på 3:40 varit möjligt.

Förresten, bilden föreställer en mjölksyremolekyl, jag tror höga halter av den rackaren i blodet ger precis den smak jag hade i munnen idag.

Data: 8x1000, 80s ståvila. 3:34, 3:31, 3:40, 3:45, 3:50, 3:56, 3:52, 3:50 -> Snitt 3:44.75
Ännu mer data: uppävrmning, intervall, nerjogg

Livet på landet

Jag har under helgen försökt förtränga allt vad jobb och styrelsearbete heter. Detta med blandat resultat tack vara mobiltelefoner... Jag börjar tycka att det maffiga styrelsearvodet om nästan 1500 spänn/år känns lite klent.

Allt detta gjorde att jag började lite aggressivt på lördagens långpass som därför urartade i ett riktigt kämpa-pass istället för ett harmoniserade meditationspass genom roslagens vackra "kulturbygd". Det blev också extra spännande av att jag glömt vätskebältet i stan och fick klara mig på en blå powerade... Roslagen.

Idag lyckades jag hålla vreden och frustrationen i schack och lyckades springa en riktigt lugn Kortis

Summerar man veckan, och bortser från allt som inte har med löpning att göra, kan man konstatera att den var kanon. 63 km varav två pass som kändes riktigt bra, det i onsdags och det i torsdags

Soppa

Det är en jävla soppa på jobbet. Massor med saker som skall göras, mail kommer från alla håll och kanter, leveranstider skall hållas, folk skall informeras. Ibland önskar man att man att man hade en assistent eller ett lättare jobb. Som lök på laxen är det en riktig jävla soppa i bostadsrätts-styrelsen också. Ett ärende som formligen exploderat lagom till att alla ledarmöter utom jag drog på semester. Det som är positivt är att det är väldigt lärorikt... Äh vem fan försker jag lura det suger, däremot börjar jag se slutet.

Därför extra skönt att komma ut och springa idag ännu bättre var att det gick riktigt bra, den goda tendensen från igår håller i sig. Eller så är det bara så mycket enklare att springa flackt. 5,5 km fartlek dammades av idag och det sanna styrkebeskedet kom kilometer 7 som gick på 3:41, mycket bra! Övriga kilometer innehöll minst 200m jogg varför kilometertider på 4:13, 4:16 inte heller gör bort sig.

Data

Skall till landet i helgen, kanske blir som en mini-semester... Man skulle kanske skulle kunna använda formuleringar som "ladda batterierna", "rensa sinnet" eller någon annan skitnödig floskel...

Snabba skor

Så snabba ser mina tävlingsskor, förlåt racingskor, ut. Helt enkelt sjukt snabba. Det bästa är att dom springer helt av sig själva, visade sig idag om inte annat då jag snittade 4:36 hem från syrran, utan nämnvärd ansträngning... Det bästa är att jag inte ljuger, BEVIS! Faktum är att det är sjukt soft att springa i dessa eftersom de inte väger någonting och sitter som limmade på foten. Det är dock lite mer påfrestande för leder och muskler.

Sprang ett kuperat fartlek pass igår också, med de vanliga skorna, kanske därför det gick långsammare :o) Det passet trillar lätt in i facket "helt vansinnigt jobbigt" men ändå kul och inte alls lika plågsamt som förra veckan. Det enda jobbiga var att det kändes som att hjärtat skulle hoppa ur bröstkorgen samt att benen skulle lossna. Men det får man ta. Data

Veckan som gått

Har haft mycket med det mesta den gångna veckan. Mycket på jobbet, mycket efter jobbet många pass efter jobbet. Rolig och upptagen helg. Eller så är det bara så att hela jag har gått in i sommarläge men världen runt omkring fortsätter som vanligt.

Träningsmässigt har jag introducerat löpning på framfoten, någon eller några kilometer vissa pass. Expertisen säger att detta är bra och jag är böjd att hålla med. Varför? Man utnyttjar dämpningen i kroppen istället för skon och man blir lite snabbare, framförallt nedför har jag märkt. Det är väldigt jobbigt för vaderna dock...

Siffror:
Måndag
Onsdag
Torsdag (3 km på tå)
Lördag
Söndag (1 km på tå)

56 km, inte så illa för en vilovecka. Höjdpunkten var lördagen genom Judarn, klev nästan på en huggorm och kom riktigt nära en ekorre. Direkt efter varandra.

Bra: Jag var ganska snabb under "tå" kilometrarna och långpasset.
Dåligt: Onsdagspasset då jag trodde jag skulle dö samt att jag skulle haft sportdryck på långpasset.

På gränsen till tortyr

Jag vet verkligen vad som varit fel idag. Jag var helt slut när jag kom till jobbet, jag var helt slut när jag kom hem från jobbet. Tror att jag svettades en liter på vägen hem och fick sitta 10 minuter på balkongen innan jag förmådde mig att dra på skorna och ge mig ut för lite träning. Trött och seg under uppjoggen har jag varit tidigare men efter planerade 3,5 kilometrarna var jag tvungen att stanna och stretcha lite, mest för att det kändes som jag skulle svimma. Jag hade planerat att springa 5 kilometer fartlek i Lill-Jan och det gjorde jag, men det tog emot från första steget. Av och till kändes det så illa att jag bara ville lägga mig platt mitt i spåret och inte röra en muskel. Hoppas verkligen att passet gav något för det var verkligen plågsamt. Nu så här tre timmar efter är jag fortfarande yr och extremt törstig...

Klart topp 5 av jobbigaste passen någonsin

Det kanske var vädret, några på jobbet hade trots allt upplevt sina cykel-pendlar-turer som ovanligt sega...